Idrottsrörelsen har varit mycket kritisk och hävdat att de både kan och är beredda att ta det ansvar som ett högre antal åskådare innebär. Fotbollen är den idrott som hörts mest i debatten vilket troligen beror på att deras säsong är i full gång och elitklubbarnas ekonomi påverkas hårt av de minskade publikintäkterna. Man kan förstå hur de tänker utifrån deras anläggningar som har en enorm publikkapacitet. 50, eller för den delen 500 åskådare utspridda på en stadion som rymmer 10 000 – 30 000 personer innebär inte någon större trängsel. Herrlandslagets förbundskapten Janne Andersson uttalade sig på följande sätt i en intervju om regeringens arbete. ”Jag tycker att man kunde ha visat en större förståelse och satt sig mer in i hur idrotten fungerar.”
Men samtidigt har elitfotbollen inte varit något föredöme när det gäller ordning och redan, varken på eller utanför sina arenor i samband med matcherna. På arenorna har delar av publiken inte respekterat förbudet mot pyroteknik och utanför har enorma polisiära resurser gått åt för att hålla ordning på delar av publiken.
Det som händer utanför matcharenan är i och för sig inte klubbarnas ansvar, men det är ändå något som myndigheterna måste ta hänsyn till i sina riktlinjer.
Och som sagt, elitfotbollens publiks cv gällande ansvarstagande både under och efter matcherna är inget att skryta med, vilket jag ser som märkligt då det är klubben i deras hjärtan som till stor del drabbas av dålig publicitet eller i värsta fall dryga böter. Pengar som kunde ha använts till att så mycket annat exempelvis bättre förutsättningar för spelarna att vinna matcher. Men beteendet ger inte heller några bra signaler gällande ansvarstagande för att minska smittspridningen
Nyligen var jag själv betalande publik på en av de elitmatcher som arrangerades på ön. De 50 biljetterna som såldes var numrerade till platser väl utspridda över läktarna och restriktionen om två meters avstånd uppfylldes med bred marginal. Döm om min förvåning när jag kom till anläggningen och upptäcker att åskådare klumpat ihop sig trots föreningens försök att följa folkhälsomyndighetens anvisningar.
Att det finns personer som inte tar smittspridningen på allvar är ingen nyhet. Vi har de senaste helgerna kunnat se hur ungdomar runt om i landet samlas utomhus i stora mängder för att festa på ett oansvarigt sätt, samtidigt som smittspridningen ökar i landet. Jag upplever också att det egna ansvaret inte tas på allvar i affärer och andra offentliga platser, något som är väl så illavarslande.
Men när man som publik inte heller tar sitt ansvar för en förening som man troligen har rätt stora känslor för blir jag både förvånad och upprörd. Då riskerar man inte bara sin och andra människors hälsa, utan även att föreningen får någon form av bestraffning. Något varken fans, spelare eller klubbansvariga skulle uppskatta. Speciellt inte om det beror på att deras fans inte vill ta sitt ansvar. Jag tycker även arrangören borde varit tydligare med vilka restriktioner som gäller. Det hade kunnat gjorts både från speakern och från eventuella matchvärdar.
I går lät inrikesminister Mikael Damberg (S) och kultur- och idrottsminister Amanda Lind (MP) meddela att de nu ser över taket på max 50 personer i publiken och eventuellt höjer det till 500 personer i mitten av oktober. Frågan är om idrottspubliken är mogen det ansvaret.