Nöjeslivet under vecka 29 kallas av somliga för Stockholmsveckan, en slags överenskommelse om vilken vecka som gäller för en koncentration av det utagerande utelivet. Det kan man ta som ett hot eller ett löfte. Som en anledning att uppsöka innerstaden eller att undvika den.
Men huvudstadens (och övriga fastlandets) påverkan på ön är verkligen inte begränsad till den veckan. Under mina år på ön så har Visbys och Gotlands roll som ett attraktivt besöksmål blivit allt påtagligare året runt. Höst och vår och även, i viss mån, vinter.
Professor Kjell A Nordström muntrade för halvtannat decennium sedan upp gotlänningarna med ett framträdande där han kallade Gotland för skräpyta. Medan storstäder som Stockholm skulle genomgå en stark utveckling så var perifera regioner som Gotland dömda att bli bakvatten och utflyttningsorter. Till P4 Gotland sade han då:
– Jag tror vi får vänja oss vid att vi kommer att ha 80-85 procent av Sveriges befolkning i några få centralorter.
Men det är ju inte riktigt denna utveckling vi ser. Gotlands bofasta befolkning har ökat på senare år. Stockholm upplever för övrigt en betydande utflyttning.
Kjell A Nordström har också ändrat sig, vilket framkom när han besökte Grönt centrum i våras, för att föreläsa för en nationell samling skolledare. Nu tror han att:
– Gotland kommer att bli en del av Stockholm.
Är det vad som händer nu? I så fall får det betydande effekter för ön, även för dem som inte identifierar sig som en del av en svullen Stockholmsregion. Det får effekter för utvecklingen av näringslivet och för prisutvecklingen på bostadsmarknaden. Service till dem som egentligen tjänar sina pengar någon annanstans. Och bostadspriser som också pumpas upp av pengar utifrån.
Som medborgare finns det olika sätt att förhålla sig till utvecklingen. Man kan se den som en upplivande möjlighet. Eller som något att beklaga.
Politikens uppgift måste vara att Gotland ska vara en god plats att leva på med ett balanserat näringsliv, inte en sovregion med servicesektor för de bemedlade. Det finns inget enkelt sätt att styra mot detta mål. Det är inte politiken som bestämmer vilka företag som ska bildas och växa. Men att man inte har total kontroll betyder ju inte att man inte har något inflytande alls.
Gotland behöver ha ett extremt gott företagsklimat, för att inte besöksnäringen och därtill knutna och säsongsvarierande branscher ska komma att dominera Gotlands utveckling.