Oppositionspartierna S, C, V och MP kommer äntligen kräva en omröstning kring huruvida Richard Jomshofs (SD) ordförandeskap i justitieutskottet nästa gång man sammanträder. Hans oacceptabla twittrande om islam är ingenting som passar sig, särskilt om man är ordförande för ett så pass viktigt utskott. Man använder Sveriges säkerhetsläge som argument till varför han bör avgå. Och Tidö-partierna är rädda för att regeringsunderlaget ska falla.
Jag har tidigare argumenterat för att Jomshof behöver avgå, vilket jag står fast vid. Regeringsunderlaget kommer förmodligen dock att falla med det. Sverigedemokraterna har redan röstat emot regeringen i var tredje fråga och om en av deras ordföranden skulle avsättas skulle det ge grund för dem att totalt lämna avtalet. Det var dessutom bara två veckor sedan som Sverigedemokraterna krävde ett uppdaterat avtal för att fortsätta stötta regeringen i de allra flesta omröstningar. Precis som ryktet gick för ett år sedan så har partiet krävt mer och mer inflytande. Likt Erdogan i Nato-förhandlingarna.
Jomshofs uttalanden om islam på sociala medier utgör inte bara ett säkerhetshot mot Sverige, utan påverkar också tilliten som svenska muslimer har till politiken och regeringen. Justitieutskottets arbete syftar till att arbeta med frågor som rör domstolarna, polisen, kriminalvården och stöd till brottsoffer. Det är en otroligt viktig instans. Och det är ännu viktigare att invånare i Sverige känner tillit till utskottet. Det är svårt att göra då dess ordföranden publicerar islamofobisk dynga. Han saknar således legitimitet. Utskottet är ett av de tyngsta och det är första gången som en opposition kräver ordförandens avgång.
Jomshofs svar är att Sverige behöver enighet och stabilitet och att oppositionen söker konflikt och splittring för egen vinnings skull. Det argumentet är gammalt och vanligt använt hos Sverigedemokraterna. ”Att belysa rasismen i Sverige är rasistiskt” och liknande retorik har länge använts av partiet. Han ser inte att hans uttalanden skapar splittring, både i Sverige och i omvärlden.
Oron över att regeringsunderlaget faller är oväsentlig. Det är inte som att regeringen gjort ett bra jobb det senaste året. Det finns inte så mycket att värna om egentligen. Det här skulle också testa regeringens lojalitet mot Sverigedemokraterna. Är de villiga att sätta Sveriges bästa före samarbetet?
Det är dags att avsätta Jomshof. Och om konsekvensen blir att regeringen faller, så låt det ske. Risken blir annars att vi fortsätter nästa år ännu kämpigare än det första med Moderaterna bakom ratten. Och ingen vill veta vad Tidö 2.0 innehåller.