I dagarna har vi genom P4 Gotland kunnat ta del av vittnesmål om stora vakanser på sjukhuset och en sjuksköterska som dubblade sin lön genom att gå från fast anställd till hyrsjuksyster. Tidigare har vi hört om hyrläkare och de problem som de medför, både för patienter och region.
Inhyrning av sjukvårdspersonal medför en mycket hög kostnad för regionerna. Dessutom hamnar patienten inte i det fokus som patienter ska hamna i när de ständigt tvingas möta nya läkare eller sjuksköterskor.
Orsaken bakom regionernas problem att rekrytera fast personal heter arbetsvillkor. Den intervjuade hyrsjuksystern som hade dubblat sin lön berättar om den frihet hon nu har då hon kan välja hur hon ska jobba och därmed få det liv hon vill ha.
Sjukvården har som så många andra delar av välfärden satts på undantag de senaste 30 åren. Färre anställda som ska göra mer, springa fortare och jobba fler helger. Anställda som så många andra inom välfärden behöver stor del av sin fritid till att vila upp sig inför nästa pass istället för att ha ett liv.
Politikerna som beslutar om de medel som välfärden ska bekostas med har ett stort ansvar. New public management där välfärden ska systematiseras på ett liknande sätt som industrin och ständiga sparbeting har försämrat arbetsvillkoren drastiskt. De skattesänkningar som genomförts har inte heller underlättat en bra utveckling av välfärden. Men både läkare och sjuksköterskor som skrå har också ett ansvar.
Jag har en inbyggd broms som slår in när jag funderar kring olika yrkesgruppers egna ansvar för de problem som finns i deras bransch.
När anställda flyr verksamheter har jag svårt att lägga skulden på de anställda. Det är inte de som ska ta ansvar för verksamheten när deras villkor blir för dåliga. Undersköterskor inom exempelvis äldreomsorgen ska inte tvingas välja om de ska värna de äldre eller kunna leva värdiga liv. Ansvaret för bra villkor för välfärdsarbetare ligger på arbetsgivaren och i slutändan politikerna.
Men det finns i alla fall två yrkesgrupper som ett större ansvar för verksamheten än andra. Läkare och sjuksköterskor har som sin uppgift att sätta patienten i första rummet och därmed även verksamheten.
Inte ens polisen har till direkt uppgift att värna den enskilda personen, utan mer indirekt genom att upprätthålla lagar som ska skydda den enskilda. Myndigheter lyder under lagar som ska följas, oavsett hur de slår mot den enskilda. Något vi ser absurda bevis för emellanåt.
Men både läkare och sjuksystrar har till uppgift att i första hans värna den enskilda patienten. De bägge yrkesgrupperna har till och med egna etiska regler där patienten sätts i fokus. Vård ska ges likvärdigt till alla oavsett deras bakgrund. Hårdraget ska en gärningsperson som precis försökt mörda någon och blivit skadad i samband med brottet ha samma rätt till sjukvård som personen hen försökt mörda.
Läkare och sjuksköterskor har som kollektiv även ett mycket stort inflytande över sina egna verksamheter och sitter ofta i ledande ställning. Det är inte heller så att de flyr verksamheten när de återkommer som hyrpersonal. De flyr bara de villkor som fast anställd personal har.
Här känns det lägligt att återvända till yrkesgruppernas egna etiska regelverk och ställa frågan om hyrsystemet följer dem. Är läkarförbundets etiska regler förenliga med att jobba som hyrläkare?
Punkt 17 i läkarförbundets etiska regler lyder: ”Läkaren ska i sin gärning bidra till att medicinska resurser används på bästa sätt till gagn för patienterna.”
Då pengar är en förutsättning för att kunna köpa medicin anser jag att pengar är en del av de medicinska resurserna. Om läkare då väljer att sälja sina tjänster till en lön som är bra mycket högre än den lön som hen annars skulle få, genom sedvanliga förhandlingar mellan parterna, anser inte jag att ”resurser används på bästa sätt till gagn för patienterna”. När detta sker genom ett bemanningsföretag som också ska ha sin del av kakan känns det än mindre till gagna för patienten.
När det gäller sjuksystrarnas etiska kod utformad av International Council of Nurses (ICN) är den inte lika inriktad på resurser, men i den översikt som kan hjälpa sjuksköterskor att omsätta koden i handlande kan vi läsa att: ”Verksamma sjuksköterskor och ledare utarbetar riktlinjer för god omvårdnad och skapar förutsättningar för en arbetsmiljö som främjar god vård”.
I sjuksköterskornas ”Värdegrund för omvårdnad” beskrivs hur viktigt partnerskapet mellan sjuksystern och patienten är. Hur viktigt det är för vården av den enskilda patienten att sjuksystern och patienten bygger upp ett gemensamt förtroende för varandra. Hur kan det partnerskapet främjas av systemet med hyrsjuksystrar? Och på vilket sätt skapar hyrsystemet förutsättningar som främjar god vård?
Rimmar hyrpersonal i vården med de yrkesetiska reglerna eller har läkare och sjuksystrar frångått reglerna och därmed bidragit till ett system som inte värnar patientens bästa?