Regeringen presenterade i går en stor så kallad "jobbsatsning" om åtta miljarder kronor. Detta bedöms alltså som behövligt i landet som nu skulle ha haft Europas lägsta arbetslöshet. Det var vad Socialdemokraterna lovade i valrörelsen 2014 och det skulle uppnås 2020. På den grunden borde Socialdemokraternas maktinnehav utvärderas.
Men menade Socialdemokraterna i själva verket att Sverige nu skulle ha Europas HÖGSTA arbetslöshet? I så fall har de faktiskt nästan nått målet. Enbart i Grekland, Spanien och Italien är arbetslösheten högre än i Sverige, när man jämför med andra EU-länder. Får regeringen sitta kvar ett tag till så kan vi säkert också ta oss förbi Italien, som med 9,3 procents arbetslöshet bara är tre tiondels procentenhet "före" oss. Vi skulle så fall, så att säga, ta en "pallplats". Men det är ju mer som en grop än något upphöjt.
Socialdemokraterna har alltid varit bättre på att skapa "åtgärder" än arbetstillfällen. Nu har de alltså lyckats skapa en situation där de verkligen kan göra bruk av sin starka sida, i lagom god tid inför valet om ett år.
Samtidigt som arbetslösheten är högre än i andra länder så rapporterar bransch efter bransch om rekryteringsproblem. Det tyder ju tyvärr på att många av de arbetslösa – varav tyvärr en stor andel är långtidsarbetslösa – befinner sig långt ifrån den reguljära arbetsmarknaden. Dessvärre cirka 200 000 personer som kategoriseras som långtidsarbetslösa.
Kompetensutveckling är bra. När regeringen nu vill fördubbla antalet platser på yrkeshögskolor och underlätta vidareutbildning så är det konstruktivt och befogat. Men det är också krävande och kan bli en lång och dyr process utan garantier för framgång. Andelen utrikes födda bland de långtidsarbetslösa har vuxit till 60 procent. Bristande utbildning och språkkunskaper gör det svårt för dem att ta sig in på arbetsmarknaden och det löser man inte i ett huj.
Så kallade "åtgärder" kan aldrig räcka hela vägen. Sverige behöver en regering som verkligen vill skapa goda villkor för företagande och nyanställningar till riktiga jobb. Sverige behöver utforma regelverk och transfereringar så att det verkligen lönar sig att ta ett arbete och stimulerar att medborgarna verkligen står till arbetsmarknadens förfogande mer än i formell mening. Och det behövs anställningsformer och incitament som skapar nya arbeten även för dem som har svårt att få tillträde till dagens arbetsmarknad.
Långtidsarbetslöshet och utbrett utanförskap fräter på samhällsmoralen. Inga halvhjärtade åtgärder med marginell effekt råder bot på det.