Det är så med somliga människor att även om de får omfattande och skarp kritik, så hör de bara de delar av recensionen som ställer dem i bästa möjliga dager.
Det är försent om man vill utkräva politiskt ansvar av den huvudansvarige för Sveriges coronahantering. Stefan Löfven har redan avgått. Men många av hans ministrar, medansvariga för regeringens kollektiva beslut, sitter ju fortfarande kvar. Och Socialdemokraterna har fortfarande makten. Det är därför viktigt att de är förmögna att ta till sig kritik så att Sverige kan stå så väl rustat som möjligt, mot framtida pandemier. Om man vill undvika framtida misstag, så är det väsentligt att erkänna de som har begåtts.
Men den massiva kritiken mot regeringens agerande i Coronakommissionens slutrapport tycks på något nästan omöjligt sätt gå exempelvis socialminister Lena Hallengren fullkomligt förbi.
Hon tar bara till sig de delar där kommissionen anser att regeringen agerade korrekt. Hon vill inte lyssna på kritiken mot hur regeringen duckade från att leda landet och exempelvis överlät åt Folkhälsomyndigheten att göra i grunden politiska avvägningar. Hon gör sig blind för kritiken om åtgärder som vidtagits alldeles för långsamt, åtgärder som skulle ha begränsat smittspridningen då Sverige tillhörde de värst drabbade länderna i världen. Kritiken mot hur oförberett Sverige var även på pandemins andra våg, trots att man kunde se den komma, vållar ingen obehaglig eftertänksamhet. Istället sade hon till TT bland annat:
– I grund och botten, efter två års krishantering, så tycker jag att vi har hanterat pandemin på ett klokt sätt.
Jo, förståelsen för innehållet i slutrapporten är verkligen både grund och botten. När TT frågade vad som är den främsta lärdomen som regeringen dragit, så svarade Hallengren:
– Att den smittskyddslag som vi arbetar fram kommer att tjäna nästa beslutsfattare väl.
Regeringens främsta lärdom handlar alltså om dess egen förträfflighet. Det är en självgodhet som framstår som tämligen motbjudande, när man betänker exempelvis hur hårt Sverige drabbats av pandemin, och hur många som dött, jämfört med i våra nordiska grannländer Norge, Finland och Danmark. Anar man inte, bakom allt omotiverat självförtroende, i själva verket en regeringen med en gnagande otillräcklighet?
För övrigt gick Moskvabörsen upp kring 20 procent i går, eftersom sanktionerna mot Ryssland är mindre omfattande än vad man förväntat sig. Det är inget gott betyg åt omvärlden.