"Varför tror ni inte att folket i Kina vill ha samma frihet som i till exempel Sverige?".
Reportern Anders Holmberg, SVT, gjorde ett imponerande jobb när han intervjuade Kinas ambassadör Gui Congyou i programmet "30 minuter" i onsdags.
Det var plågsamt att se programmet men en mycket viktig insyn i hur det fungerar i en diktatur för oss som dragit vinstlotten och fötts i ett land som rankas som ett av mest demokratiska i världen.
Anders Holmberg var väl förberedd och upprepade lugnt sina frågor om diktaturen Kina, koncentrationslägren i Xinjiang, bojkotten av H&M. Trots att svaret på alla frågor var att det handlar om "ett fåtal personer" eller "ett fåtal organisationer" som vill misskreditera Kina och sprider lögner.
På närmare håll har vi Ungern som är det första EU-land som inte längre kan betraktas som helt fritt, enligt Freedom House.
Polen och Belarus är länder på ännu närmare håll där befolkningens rättigheter slås ner, både bokstavligt och genom ändrade lagar.
Det talas nu om att demokratin i Sverige också är hotad, är det ett rimligt konstaterande eller en överdrift för att flytta fokus i debatten?
Det är väl något mittemellan som vanligt men den som tror att vår demokrati ligger orubbligt fast oavsett vilka partier som styr lever med en naiv förhoppning.
I en nyutkommen bok "Den hotade demokratin. Så kan den räddas i populismens tid" (Ekerlids förlag) skildrar författaren Olle Wästberg både samtiden och bakgrund på ett sätt som gör situationen skrämmande glasklar.
Den kanske viktigaste meningen i boken är: "Demokratin i Sverige skulle kunna upphävas på fjorton månader". Nu föreligger inte något överhängande hot att så ska ske men det visar på hur vi tar våra rättigheter för givna.
Större, och högst närvarande, är hotet att våra demokratiska system och institutioner ska försämras vilket i sig minskar demokratin utan att den försvinner. När man studerar vår omvärld så är det medierna och akademin som är första måltavlor för populistiska partier.
De vill inte att fria medier ska visa en annan verklighet än den de byggt sitt väljarstöd på. De vill inte att medborgarna utbildar sig och därmed lär sig ett kritiskt förhållningssätt.
I Olle Wästbergs bok får läsaren en sakligt och osentimentalt skildrad bild, fri från partipolitik, av varför populistiska Sverigedemokraterna fått så stort stöd i Sverige. Det är ingen kioskvältare utan väl kända orsaker som utanförskap och en minskad tilltro till partier och samhället i stort.
Men Wästberg gör mer än formulerar problem. Han har också ett antal förslag som skulle återuppbygga tilltron till politiken och alla de som ägnar sig åt politik för helheten, inte bara enstaka frågor.
Man måste i högre grad inse att uppdraget är att företräda väljarna. Självklart ska man driva sitt partis politik, men lyssna och samtala ingår i uppdraget. Politikerna som inför val kryper fram och vill "sälja in sig" men sen inte syns till under hela mandatperioden är inte ett bra sätt.
Ni som läser denna sida vet att detta är ett återkommande mantra även från mig. Och om nån undrar vad det konkret kan innebära så tar jag upp ett annat exempel jag nämnt förut: Lars Thomsson (C). Nu råkar det vara en centerpartist men om det varit den andra riksdagsledamoten, Hanna Westerén (S), hade jag berömt henne i lika hög grad. Thomsson publicerar varje vecka en film på sin Facebook-sida där han opretentiöst och intressant berättar om sitt politiska arbete.
Anslaget till dialog är det viktigaste, att visa att man vill berätta vad man gör med det stora förtroende man fått. Inte bara till partikamrater utan till allmänheten.
Olle Wästberg har fog för sina förslag. De grundas på en omfattande research och stor kunskap, bland annat genom att han ledde den statliga Demokratiutredningen (2014).
Bland förslagen fanns rösträtt från 16 år, inrättande av folkmotioner (om en medborgare lyckas få ett visst antal underskrifter skulle hens motion tas upp i fullmäktige). Några av rekommendationerna har självklart tagits tillvara men någon revolution blev det inte.
Sverige kommer inte att bli en diktatur. Men varje försök att minska medborgarnas, mediernas och utbildningsväsendets frihet måste motarbetas med full kraft.