Den utdragna lågkonjunkturen fortsätter och arbetslösheten fortsätter vara hög. Över åtta procent av Sveriges befolkning är arbetssökande och även här på Gotland ökar antalet personer som är arbetslösa på Gotland ökar, även om man ligger under snittet i hela Sverige.
Regeringen vill nu införa en rad åtgärder för att ställa fler högre krav på arbetslösa. Detta ihop med att Arbetsförmedlingen lägger ut annonser som rekryterar till porrindustrin är både svårbegripligt och beklämmande.
Eftersom arbetslösheten är rekordhög är det många som söker jobb på Arbetsförmedlingens platsbank. Men det är en annons som sticker ut och som väckt starka reaktioner. Ett filmbolag söker porrskådisar. Kraven för att lyckas med jobbet är bland annat att man är bekväm framför kameran, kan ställa upp på flexibla tider och har god personlig hygien. Lönen är rörlig och provisionsbaserad.
En kritiker skulle mena att det är väl bara att strunta i att söka jobbet. Och det kanske stämmer – Arbetsförmedlingens svar på kritiken är att ingen arbetsförmedlare skulle rekommendera sina arbetssökande att söka det jobbet. Vilket man verkligen får hoppas.
Söker man inte de jobb som man rekommenderas riskerar man att förlora sin ersättning och vi skulle ha ett enormt problem om staten tvingar kvinnor att välja mellan att bli porrskådisar eller betala hyran.
Problemet ligger i att skattepengar och en offentlig plattform används till att rekrytera till en industri som i tid och otid utnyttjat kvinnor. De som dras till industrin är unga, ekonomiskt utsatta tjejer. Och industrin utnyttjar deras ekonomiska beroendeställning.
Man uttalar det ofta problematiskt att unga tjejer börjar sälja nakenbilder och videor via Only Fans. Och hur det är en snabb väg in i sexindustrin.
Att annonsen ens blivit godkänd för publicering på hemsidan förkortar vägen in i porrindustrin. Det enda som saknas är att fylla i en jobbansökan som vilken annan. Det blir som att söka vilket jobb som helst. Det är en nyliberal normalisering som heter duga.
Arbetsförmedlingen blir en möjliggörare för betalda övergrepp – då samtycke i min mening inte går att köpa. Man menar att man har förståelse för att dessa typer av annonser kan uppfattas vara stötande, men att annonsören har rätt att annonsera ändå. Men någonstans måste man som myndighet sätta ned foten.
Fråga sig vad det innebär att marknadsföra porrindustrin på det sättet. Går det i linje med andra förebyggande åtgärder man gör? Exempelvis skydda unga från att utnyttjas sexuellt på internet? Vad är meningen med att det läggs ned resurser på att polisen ska jaga sexköpare om man ändå ska marknadsföra andra typer av sexköp? Är det OK bara för att det filmas?
Efter att ha varit arbetslös väldigt länge och med rådande inflation är det inte märkligt om kvinnor skulle känna sig uppgiven och därmed se annonsen som en sista utväg. Har man sökt allt annat, inte fått svar, intervjuer eller bara en massa nej så kan stressen av höjda bostads- och matpriser fylla en ganska snabbt av ångest.
Alla som någonsin varit arbetslösa vet hur frustrerande processen kan vara. Men det är helt orimligt att kvinnor ska behöva söka sig till sexindustrin – och det är ännu orimligare att staten hjälper till att rekrytera.