Socialdemokraterna lyckades 2014 manövrera sig till regeringsmakten bland annat med ett löfte om att Sverige 2020 skulle ha Europas lägsta arbetslöshet. Det misslyckades man kapitalt med. Sverige rasade istället i Europas arbetslöshetsliga.
Under torsdagen kom nya siffror från Arbetsförmedlingen som visar att arbetslösheten nu är något lägre än vid samma tid i fjol. Så då är allt frid och fröjd?
Näppeligen. Arbetslösheten är ett oerhört trubbigt mått på utanförskapet, liksom sysselsättningsgraden. Ekonomifakta skriver på sin hemsida:
"Personer som utfört minst en timmes arbete under en mätvecka, antingen som anställd, företagare eller medhjälpare i ett familjeföretag, räknas som sysselsatta."
De som är i arbetsför ålder men som ändå inte försörjer sig själva är oerhört många fler än de som inte räknas som sysselsatta. Utanförskapet i Sverige är oerhört mycket större än man skulle kunna ledas av tro av officiell statistik. Hur stort? Det har flera räknat på.
Lars Backsell, Johan Eklund och Dan Olofsson skrev i juni på Svenska Dagbladets debattsida under rubriken "Utanförskapet har blivit en tickande bomb". De menade att en tidigare skattning – ett bidragsberoende på 800 000 ”helårsekvivalenter” – är otillräckligt för att beskriva antalet personer i utanförskap. De har istället valt att undersöka hur många som är i arbetsför ålder som tjänar (eller inte) minst fyra basbelopp som gräns. För att ta sig över det krävs en måttlig månadsinkomst på drygt 16 000 kronor före skatt. De fann då att det är 1,8 miljoner människor som inte tjänar tillräckligt mycket för att vara självförsörjande.
De konstaterade därför att: "Sveriges befolkning är i dag lite drygt 10 miljoner, varav 56 procent är i arbetsför ålder. Räknar vi om självförsörjningssiffrorna så innebär det att 3,8 miljoner människor inte bara ska försörja sig själva utan även bidra till försörjningen av ytterligare 6,2 miljoner människor. Vi har alltså en liten minoritet i Sverige som bär en väldigt stor försörjningsbörda. En person får i praktiken försörja tre."
Det är skadligt på flera olika sätt. Utanförskapet innebär stora påfrestningar på samhället, tilltron och sammanhållningen. Stora grupper och hela bostadsområden lever ett omfattande utanförskap som även kan gå i arv till nästa generation. Och resurserna som transfereras till dem som skulle kunna försörja sig själva skulle kunna användas betydligt bättre. Det är oerhört viktigt för både välstånd och välfärd att självförsörjningsgraden kan öka. Det är vad en ny och bättre regering borde fokusera på. Det vore oerhört mycket bättre än svulstiga (och oinfriade) vallöften om arbetslöshetsstatistiken.