Statistiska Centralbyrån kom i går med uppgifter om arbetslösheten. I juni var den 9,8 procent eller 557 000 personer. Det är 150 000 fler arbetslösa på ett år.
Det motsvarar en ökning av arbetslösheten med 2,6 procentenheter sedan juni i fjol. Och det är en hög nivå som det var länge sedan som det var i Sverige.
Ser man på sysselsättningen har den minskat, med 148 000, till 5 101 000 personer samma period. Det motsvarar en sysselsättningsgrad på 67,7 procent.
Det är coronapandemins effekter på ekonomin som vi ser. Och då har inte samhället i Sverige stängt ned på det sätt som skett i många andra länder. Trots det är ökningen av arbetslösheten, och minskningen i sysselsättning, så stor som runt 150 000.
Hur den ekonomiska utvecklingen och arbetslösheten blir resten av året återstår att se och beror på sjukdomens framfart samt bekämpningen av den. Folkhälsomyndigheten har tagit fram olika scenarier. Och liknande har gjorts för den globala nivån.
Allt beror på hur virusets spridning fortsätter. Och på hur effektiva motmedel, som vaccin, som kan tas fram och hur snabbt det sker.
Mängden producerade varor och tjänster, bnp, i Sverige kommer att minska jämfört med 2019. Med hur mycket finns det olika bud. Runt tio procent har nämnts.
Arbetslöshet är i vårt samhälle ett problem för individen på flera sätt. Det ger inte en inkomst och det ger en osäkerhet och ett utanförskap som inte är bra psykosocialt att vara i.
Särskilt i Sverige är yrkesidentiteten viktig. Det gör det svårt för den som är arbetslös. Avsaknad av arbete ger också ett sämre ekonomiskt läge. Detta även om stödsystem parerar den personliga ekonomin så att kostnader för mat, boende och en del annat kan klaras av.
Arbetslösheten har sällan varit tio procent. Den nådde inte riktigt så högt efter finanskrisen 2008-09. Bara i krisen 1992-94, då kronans värde försvarades och sedan föll, var arbetslösheten ungefär tio procent. Före det var arbetslösheten vanligen låg.
Efter andra oljekrisen var arbetslösheten 3,5 procent 1982 eller 150 000 arbetslösa. Det var mycket på den tiden. Statistiken var dock annorlunda. En del kvinnor förvärvsarbetade inte och var utanför statistiken över arbetslösa.
Och metoder för att hålla nere arbetslöshetens officiella siffror, som senare fått kritik, som förtidspensionering och sjukpensionering, var vanliga. Men även om dessa skulle räknats med skulle inte arbetslösheten då ha nått så högt som tio procent.
Det är alltså ett allvarligt läge nu. Det är de som står längst från arbetsmarknaden som har högst arbetslöshet. Det är de med låg utbildning, de med dåliga kunskaper i svenska, de på orter långt från större städer.
Många av dessa, men inte alla, har utländsk bakgrund. I coronakrisen har vissa sektorer drabbats hårt, exempelvis hotell- och restaurangbranschen. De som arbetar med sådant har i hög grad invandrarbakgrund.
Sjukdomen covid-19 har också drabbat personer med invandrarbakgrund hårdare än andra. Skälen kan vara flera, som att de jobb som de har krävt kontakter med andra personer och att många bor trångt och ibland över generationer i samma bostad.
De ekonomiska effekterna av coronapandemin spär därmed på de hälsomässiga effekterna. Grupper som drabbats hårt av sjukdomen drabbas också hårt ekonomiskt.
Förhoppningsvis tar sjukdomen en mildare utveckling och motmedel tas fram snart. I nuläget är det ett önsketänkande. Men stegvis klarnar läget med mediciner och annat så det går att se om tio procent arbetslösa är ett bottenläge. Med en del tur bör det kunna vara det.