Nu finns flera förslag på en förändrad arbetsrätt som de flesta inblandade är mer eller mindre nöjda med. Det gäller även Centerpartiet, som tog med frågan i januariöverenskommelsen. Arbetsrätten ska nu bli mer flexibel och möjligheten att utbilda sig senare i livet ska öka.
Förslagen har tagits fram av tre så kallade bokstavsutredningar internt inom Regeringskansliet. Arbetet baserades på överenskommelsen mellan Svenskt Näringsliv, PTK, samt LO-förbunden IF Metall och Kommunal. Resten av LO-kollektivet valde att stå utanför. De nya förslagen ersätter de som presenterades för ett år sedan av las-utredningen.
Ett av grundproblemen med arbetsrätten har varit trögheten. Det har varit för svårt för arbetsgivare att anpassa personalstyrkan till verksamheten, eller att säga upp en anställd som inte sköter sig. Sådana svårigheter leder i sin tur till att många arbetsgivare drar sig för att tillsvidareanställa nya personer. Men enligt de nya förslagen ska många av dessa svårigheter försvinna, samtidigt som den ekonomiska tryggheten för arbetstagaren hålls intakt.
Arbetsgivare ska vid uppsägning till exempel kunna undanta upp till tre anställda från turordningsreglerna. Samtidigt förtydligas vad som krävs för uppsägning av personliga skäl och skadeståndet höjs för felaktiga uppsägningar. En arbetsgivare som gör rätt får alltså ökad flexibilitet. Då är det en nödvändighet att konsekvenserna blir större för den som missbrukar systemet.
Förslagen handlar dock inte bara om ändrade regler. De innebär även en kostnad för staten som beräknas till 11 miljarder kronor per år. Större delen av de statliga miljarderna ska gå till ett helt nytt studiestöd.
Den som har jobbat i minst åtta år ska i framtiden kunna vidareutbilda sig och få bidrag och lån motsvarande 80 procent av inkomstbortfallet under studietiden. Här är risken att kostnaderna för staten drar i väg, i synnerhet under lågkonjunktur då många förlorar jobbet. Därför är det klokt att förslaget villkorar studiestödet ”i mån av tillgängliga medel”.
Ett annat villkor för studiestödet är att utbildningen ska vara till nytta på arbetsmarknaden. Det är i sig rimligt, men risken är att det underblåser krav från flera håll på att högre utbildning ska anpassas efter arbetsmarknaden. I en debattartikel i Altinget (7/6) föreslår till exempel TCO:s ordförande Therese Svanström att universitet och högskolor ska uppdras att ta fram särskilda kurser för att möta arbetsmarknadens behov. Men här behöver en tydlig gräns dras mellan yrkeshögskolor och universitet för att skydda den akademiska friheten.
De nya förslagen från januaripartierna är ett litet men ändå tydligt steg mot en bättre fungerande arbetsmarknad. Allt färre vill eller kan ha samma jobb hela arbetslivet, och då måste regelverket vara mer flexibelt.