Så var det då dags för mig att ta en välbehövlig ledighet i form av fem veckors semester. Det kommer att bli svårt att koppla av den första veckan, men det brukar ordna upp sig. Speciellt då årets semester inte föregås av en intensiv Almedalsvecka med allt den brukar ha att ge mig som politiskt intresserad. Jag kan inte sticka under stol med att den första veckan efter en Almedalsvecka är ren återhämtning. Men som sagt, i år är det annorlunda och det är inte bara avsaknaden av Almedalsveckan som gör att årets semester kommer bli annorlunda.
Hela världen är annorlunda på grund av den pågående coronapandemin. Nu brukar vi till stor del hålla oss på Gotland, men alla de större evenemang som vi tänkt besöka är inställda. Inga konserter där saknaden av Hide Blues blir störst, ingen Roma Teater och ingen medeltidsvecka. Men när dessa evenemang fullt förståeligt ställs in finns det möjlighet att upptäcka nya saker och nya ställen. Vi har under många år lagt en dag till södra Gotland och målet har varit att komma ända ner till Hoburgsgubben. Inte för att se själva Gubben utan mer för att där är vägs ende. Men de senaste två åren har vi inte hunnit ner. Det har funnits för mycket att upptäcka på vägen. Jag blev riktigt förvånad ett år då vi valde att kolla in Ljugarn lite mer ingående. Förvånad över att det fanns så mycket att se förutom raukfältet och det berömda konditoriet. Jag misstänker starkt att det finns fler ställen på ön som jag inte har koll på eller som utvecklats sen jag senast var där på besök. I sommar har jag chansen att utforska vår kära ö och hitta nya smultronställen. Jag kanske återkommer med en rapport framåt augusti.
Semester är nog den bästa reformen att lyfta fram när man vill ge exempel på den kraft som en förenad arbetarrörelse har. Historian om den svenska arbetarrörelsen är en solskenshistoria även om den är fylld av kamp och tragedier. Den fackliga rörelsen insåg på slutet av 1800-talet att kampen om bättre liv för arbetarklassen inte kunde vinnas enbart på arbetsplatserna. Fackförbunden bildade då Socialdemokratiska arbetarepartiet för att få till förändringar även utanför fabrikernas portar. Resten är som sagt historia och Sveriges utveckling från ett fattigt land i norra Europa till välfärdsstat och föregångsland är hårt sammansvetsad med arbetarrörelsen.
Att det börjar närma sig semester kunde vi också se på Gotlänningens ledarsida i torsdags. Sidans politiska chefredaktör Eva Bofride hade nog läst min tisdagsledare samtidigt som hon planerade sin kommande semester och haft förmågan att göra två saker samtidigt avstängd. För ingenstans i min ledare ger jag privata aktörer inom äldreomsorgen skulden för coronaspridningen. Vilket hon tydligen uppfatta. Däremot är jag i det närmaste säker på att de problem som finns inom äldreomsorgen, på grund av de bristande resurser som blivit än tydligare nu under coronapandemin, kommer att bli föremål för riksdagsbeslut. Vi vet i dag inte om det kommer ställas krav på heltid, begränsning av timanställningar eller krav på viss personaltäthet. Vi vet inte om det kommer krav på viss nivå av garanterad sjukvård eller fler sjuksköterskor. Att då teckna mångåriga avtal för att någon annan ska sköta driften på regionens äldreboenden i Hemse riskerar att bli en dyrbar affär. Varför inte avvakta tills vi vet vilka eventuella nya krav som riksdagen tar beslut om innan anbuden går ut.
Med de orden lämnar jag med varm hand över Gotlands Folkblad till Robert Sundberg och önskar er alla en underbar sommar med mycket handtvätt, tillräckligt avstånd och hängmattasläge vid symtom.