Det finns de som vill finansiera skate- och aktivitetsparken vid A7-området med medel från Allmänna arvsfonden. Det är givetvis skönt att kunna äska pengar någonstans ifrån, men Allmänna arvsfonden är en inrättning som bör läggas ner.
Arvsfonden har återkommande fått kritik för hur och till vad den delar ut de dödas pengar. Redan 2015 var riksdagspartierna överens om att inga offentliga medel ska gå till våldsbejakande budskap. 2017 slog Myndigheten för samhällsskydd och beredskap likväl fast att arvsfonden finansierat våldsbejakande och antidemokratiska organisationer. När Riksrevisionen kritiserade Allmänna arvsfonden försvarade den sig med att dess ökade administrativa kostnader hade gjort det för dyrt att följa lagen. Arvsfonden är inte seriös.
Sedan dess har två utredningar lagt fram förslag. Det dröjde dock ända till mitten av maj i år för regeringen att ge besked om skärpta villkor. Bland annat kommer alla trossamfund bli tvungna att söka om sina bidrag, och det diskuteras att koppla in Säpo för att säkerställa att pengar inte går till fel saker.
Under tiden har Allmänna arvsfonden fortsatt ösa pengar över tvivelaktiga ändamål, nonsens och bidragsentreprenörer. I vintras visade det sig till exempel att en av de organisationer arvsfonden gav pengar till ägnade sig åt kränkande särbehandling och kvinnoförtryck.
Arvsfonden drog efter kritiken igång en utredning. Kvinnan som framfört anklagelserna kontaktades dock aldrig, och enligt SVT instruerade arvsfonden företrädare för organisationen hur de skulle formulera sig för att klara fondens granskning. När SVT konfronterade ansvarig enhetschef försvarade han sig med att arvsfonden inte talat om exakt hur organisationen skulle göra för att klara sig.
Förutom kritik mot hur arvsfonden delar ut pengar ska den även kritiseras för hur den drar in dessa. Arvsfonden tar varje år in mellan 800 och 900 miljoner kronor från runt 600 dödsbon. Arvsfonden roffar därtill årligen åt sig runt 100 miljoner kronor från tandguld och andra metaller från krematorier.
I ungefär tio procent av dessa 600 fall uppstår konflikt mellan arvsfonden och påstådda arvingar. Kammarkollegiet som förvaltar arvsfonden ger då länsstyrelsen i uppdrag att utreda den avlidnes vilja. Även om utredningen visar att den avlidne uttryckt vem arvet ska tillfalla, kan Kammarkollegiet ändå besluta att arvet är Arvsfondens eftersom den avlidne inte följt arvsfondens regelverk. Till exempel inte ha uttryckt denna vilja tillräckligt tydligt tillräckligt nära sin död, eller uttryckt det för nära sin död
Detta beslut går inte att överklaga. Den som hävdar sig vara arvinge får inte heller tillgång till den avlidnes dokument, mobil eller annat för att själv styrka sin sak. Arvsfonden bör således läggas ner eller åtminstone få ett rejält uppstramat och förändrat regelverk. Först och främst bör kusiner åter få arvsrätt. Arvsfonden skapades nämligen när kusiners arvsrätt avskaffades. Sådan arvsrätt hade minskat chanserna för arvsfonden att påstå att det saknas arvingar. Då privat egendom mindre lättvindigt övergått till staten hade arvsfonden och det allmänna rättmedvetandet således gått mer i takt.
För det andra bör regelverket ändras så att det kommer mer i närheten av de bevisregler som gäller vid vanliga tvistemål i domstolar, samt prövningen flyttas till just domstol. Där är varken rättssäkert eller rimligt att prövningen görs av den myndighet som både tar in, förvaltar och delar ut arvsfondens pengar.
Alla – även de som lämnar jordelivet utan vad staten anser vara arvingar förtjänar att få somna in med vetskapen att deras ansträngningar gynnar närstående och att deras sista vilja följs.