När Liberalerna under valrörelsen 2022 föreslog att barn som ”hamnat efter” i språkutveckling ska ha förskoleplikt från två års ålder blev det minst sagt utskällt.
Nu, drygt ett och ett halvt år senare, följer Socialdemokraterna, med Lawen Redar i spetsen, efter. De går till och med ett steg längre genom att föreslå att förskolan ska vara obligatorisk för alla barn från tre års ålder. Att fler barn går i förskola ska förbättra barnens svenskkunskaper och göra dem till integrerade medborgare.
Små barn ska alltså användas som integrationsmedel och skyddas från sina föräldrars dåliga influenser. Det kanske låter hårt men i praktiken är det vad förslagen innebär.
Att föräldrar behöver stoppas från att spendera alltför mycket tid med sina barn för att inte orsaka skada. Detta oavsett om de skadar sina barn eller inte.
Förutom att detta visar på en i vart fall tveksam människosyn, så riskerar det att ha samma effektivitet som att dra lotter i en tombola och hoppas på vinst.
För att uppnå positiva effekter som går att få från förskolan krävs att verksamheten har de resurser som krävs för att hålla god kvalitet. Samtidigt krävs också att det går att garantera att förskolan är lika bra överallt. Det kan med säkerhet sägas att så inte är fallet i dag.
Samtidigt är kvalitetsfaktorer något som i vart fall i teorin kan åtgärdas. Men även om förskolan skulle programmeras att bli exakt lika bra i hela landet kvarstår fortfarande frågan om barnuppfostran i sig är en statlig angelägenhet.
Att barn inte lär sig svenska ordentligt är självklart ett stort problem, men att tvinga föräldrar att lämna ifrån sig sina barn när de har möjlighet att vara hemma är en stor inskränkning.
Det är cirka 17 000 år barn mellan 3 och 5 år som inte är inskrivna i någon pedagogisk verksamhet. Enligt SKR har de flesta av dessa barn en mindre gynnsam socioekonomisk bakgrund än barn som går i förskolan.
I det är föräldrarnas inkomst en stor variabel. Hösten 2022 skilde det 4 procentenheter mellan barn med svensk bakgrund som var inskrivna i förskolan och barn med två utrikesfödda föräldrar i alla åldersgrupper.
Över 80 procent av barnen i båda grupperna går redan i förskolan. Om vi önskar att den siffran ökar, särskilt i utsatta områden, bör fokus ligga på att fler människor ska jobba och inte behöva förlita sig på ekonomiskt bistånd, istället för att begränsa människors självbestämmande över sin egen familj.
I Sverige litar vi på att staten ska lösa våra problem, men att använda tvång mot föräldrar med små barn riskerar att slå bakut och leda till lägre tillit.
För barn som bor i utsatta områden eller där vuxna inte går till jobbet är förtroende för Sveriges myndigheter en viktig faktor för att komma ur utanförskapet. Obligatorisk förskola kan se bra ut på pappret, men det finns ingen mirakelkur för att lösa integrationen i Sverige.