Det börjar redan diskuteras hur en eventuell regering skulle kunnat se ut. Regeringen har kritiserat oppositionen för att man inte kunnat ta fram ett alternativ som fungerar. Centerpartiet och Vänsterpartiet kommer i någon kapacitet krävas som stöd, för att få tillräckligt många mandat för att styra landet. Men problemet är att de har stora samarbetssvårigheter. Kommer detta leda till att Sverige får en bredare mittenpolitik i stället?
Nooshi Dadgostar är nu tydlig med att Vänsterpartiet inte kommer stödrösta utan ministerpost. Man vill inte ge sina mandat till en socialdemokratisk regering, utan att få vara med i regeringen. Vänsterpartiet har aldrig suttit i regering, men har tidigare varit med och funnits som stöd. Man har också varit med och valt att fälla regeringen 2021. Något som sossarna nog har svårt att glömma. Kanske finns en rädsla att man ska göra detsamma igen. Det gör det svårt för Socialdemokraterna att välja Vänsterpartiet över Centerpartiet. Det finns ett svek. Men det gör också att sossarna nästan tvingas ta med Vänsterpartiet. Men skulle man kunna kombinera de båda partierna eller är de för olika?
Det både Vänsterpartier och Centerpartiet borde enas om är deras gemensamma stora fiende – Sverigedemokraterna. De både ser hur problematiskt det är att de har inflytande. Är det en fråga som skulle kunna vara enande för de båda partierna? Genom att vägra samarbeta med Sverigedemokraterna har Centerpartiet bytt sida – det är en så pass stark värdering inom deras parti. Och det är ingen nyhet att vänstern aldrig tyckt om Sverigedemokraterna.
Vid ett sådant tillfälle är det endast upp till Magdalena Andersson om hon känner att hon kan lita på Vänsterpartiet den här gången eller inte. Då skulle Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet kunna sitta i regering tillsammans. Är man tillräckligt villig att kompromissa är det möjligt att hitta gemensamma lösningar. Även om det skulle vara svårt inom välfärdsfrågor mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet – det skulle bli en del sura miner. Centerpartiet har tidigare uttryck att de inte vill samarbeta med Vänsterpartiet. Lyckas man komma från det har Sverige chans till den breda mitten som man kanske just nu behöver. Främst för att komma bort från högerkanten. Det skulle krävas ett enormt ledarskap – något som Andersson säkert skulle klara galant. Hittills har dock sossarna lutat mer åt Centerpartiet än vänstern. Men genom att samarbeta brett – likt Tidöavtalet – skulle man nog kunna åstadkomma mer rent politiskt.
Att göra allt i sin makt för att stoppa Sverigedemokraterna och Tidöpartiernas politik borde vara en prioritet just nu. Även om det handlar om olika ideologier. Men det finns mycket stolthet. Man måste se nyanser av helvetet och båda partier måste nog någonstans hålla med om att en bredare mittenpolitik är bättre än nationalism och urvattnande av både rättigheter och vardagslivet för gemene man. Att be om ministerposter är girigt och vågat av Dadgostar. Men också skickligt. Hon vet att förhandlingsutrymmet finns och om det är någon gång det ska nämnas så är det nu.
Hur Andersson väljer att göra återstår att se. Det blir spännande. Ännu mer spännande hade det varit med en bredare mittenpolitik – för att hålla Sverigedemokraternas inflytande borta.