Olika åtgärder har satts in för att minska förekomsten av små, små partiklar i Visbyluften, men än har inget hjälpt. Orsaken till den dåliga luften är biltrafiken som river upp gatorna och maler ner de den sten som används för att bekämpa halkan. Tung trafik, hastighet och dubbdäck har också en stor inverkan på bildandet av de små partiklarna. Partiklar som i sin tur är farliga för oss som andas in dem och i värsta fall kan förkorta våra liv.
Luftkvalitén är som sämst vinter och vår under torra dagar, men även de dagar då regionen försöker sopa upp all, heter det sand och grus, som bilisterna kört på sen den lades ut i samband med halka.
Den gotländska ”vintern” är ett problem som tillsammans med valet att inte salta vägarna innebär att halkbekämpningen med, sand eller grus, blir intensivare. Dessutom gör valet att inte salta att dubbdäck används i större utsträckning än på andra geografiska platser med liknande vinter. Vi på Gotland producerar helt enkelt mer damm och småpartiklar som sen är svåra att hantera.
Vi har väl alla sett hur det dammar kring sopmaskinerna och jag är övertygad om att de små partiklarna kallade PM10 och PM2,5 blir kvar på gator och trottoarer. Övertygelsen blir starkare då man dagarna efter maskinernas framfart ser hur det dammar när efterblivet material torkat upp.
Jag är övertygad om att det behövs modernare maskiner än de med olika sopanordningar för att få bort de minsta partiklarna. Varför har regionen inte köpt eller hyrt in dammsugare som finns för att göra jobbet? Visst, de är säkert dyrare i inköp och möjligen mindre effektiva i körtid, men om de är anpassade rätt tar de upp de små partiklarna som annars bara borstas runt av de vanliga sopmaskinerna.
Då det är biltrafiken som ställer till det är det också där som man enklast kan åtgärda dammandet. Men att helt förbjuda biltrafik i Visby är en utopi. Dessutom skulle problemet flyttas för jag kan inte tänka mig att det är enbart vid mätstationerna som luften är dålig.
Visby är dessutom en bedrövlig stad att planera biltrafik i. Att hitta bra vägar att ta sig från norra delarna till södra delarna är svåra då den medeltida innerstaden är i vägen. Då finns nästa bara en väg att ta och den
Regionen har kommit fram till att den inhemska kalkstensbaserade materialet som används mals ner fortare än exempelvis granit. Men granit finns inte på Gotland och blir därmed dyr då den måste transporteras hit.
Nu har det också diskuterats lägre hastigheter och begränsning av tunga fordon, vilket i sig är lovvärt. Lägre hastighet kan göra att fler boende i Visby cyklar eller går, men för utsocknes som måste ta bilen blir det ytterligare ett irritationsmoment. Om det byggs parkeringsplatser för pendlare vid infarterna till Visby och det samtidigt inför skyttelbussar från parkeringarna in till centrum med flera hållplatser på vägen in kan bilkörandet minskas.
Som ni förstår är det inte lätt att lösa Visbys stora problem med luftkvalitén. Men det jag sett hittills är långt ifrån vad jag hade hoppats på för problemen med dålig luft måste åtgärdas, vilket inte skett i någon större utsträckning de senaste tio åren. Detta trots att uppgifterna om dålig luftkvalitet funnits tillgängliga och att följderna av för stora mängder av de små PM10 partiklarna också är väl kända.
Nu måste det ske något även om det inte är lätt att lösa på ett sätt som även kan accepteras av gotlänningarna.