Enligt en undersökning som demoskop gjorde 2019 hade 29 procent av de svarande ett larm och 23 procent hade larmet uppkopplat mot en larmcentral. Nu har jag ingen aning om underlaget i undersökningen men reagerar på att siffran var så pass hög.
För inte alltför länge sedan var vi nog rätt många som inte ens låste våra dörrar. Vi ansåg inte att det behövdes. Men så har otryggheten ökat, vi började låsa om oss, för att sen byta lås till några bättre. Vi installerade säkerhetsdörrar som gör det svårare för inbrottstjuvar att ta sig in i våra hem. Vi började prata med grannarna om att ha koll tillsammans något som utvecklade sig och blev mer organiserat i så kallad grannsamverkan. Vi köpte och installerade larm. Först höll vi koll på larmen själva för att senare välja att koppla upp oss mot en övervakningstjänst. Något som känns skönt när vi läser om organiserade stöldligor från öst som drar fram.
Vi kan se den svenska ansökan till Nato på ett liknande sätt. Försvaret är vårt lås och vår säkerhetsdörr, samverkan med Finland, de andra nordiska länderna och Nato som vår grannsamverkan. Nu drar en från öst organiserad armé fram över ett land nära oss och nu känner vi behov av att larm som är kopplat till en central som skickar assistans när larmet går.
Så sent som 1 mars skrev jag en ledare som var kritisk till ett snabbt och outrett beslut om att ansöka om inträde i Nato. Jag ansåg då att långsiktighet var att föredra. Snabba rörelser är aldrig bra i en trängd situation där vapen är inblandade. Ett eventuellt inträde i Nato skulle ske först efter noggranna utredningar och en förankrande demokratisk process. Men jag har svängt och Finlands ansökan om medlemskap är det som fäller avgörande. Det hade inte varit bra för oss att bli lämnade ensamma, precis som motsvarande situation hade varit dåligt för Finland.
När tjuvarna finns runt hörnet och alla grannar har larm blir ju mitt hem det enklaste bytet för den som vill roffa åt sig. Och att i dag fullt ut lita på att Putin inte väljer att attackera Sverige känns numera rätt naivt. Visst, mycket talar för att det inte kommer att hända, men vi har ju genom historien sett hur även det minst troliga faktiskt inträffat. Och om vi skulle säkra upp våra gränser med ett riktigt bra försvar skulle övriga välbehövliga satsningar få stå tillbaka. Att i dessa oroliga tider ansöka om Natomedlemskap är även ett sätt att få möjlighet att säkra välfärden.
Måndagens riksdagsdebatt var en rätt märklig tillställning i dessa tider av hård retorik. Till och med Ebba Busch, som sällan använder annat än övertoner, var extremt ödmjuk under sina anföranden. Den vänliga ton som Andersson och Kristersson slog an redan i SVT Agendas partiledardebatt genomsyrade även riksdagsdebatten i deras anföranden. När det fanns möjlighet till repliker fick enbart statsminister Magdalena Andersson och oppositionsledare Ulf Kristersson frågor att besvara. Jag saknade debatten, men älskade stämningen.
Under eftermiddagen kom då beskedet att regeringen tänker ansöka om medlemskap i Nato. Jag tycker det känns tryggt att vi har en bred politisk enighet ai denna viktiga fråga. Nu kommer Sverige ansöka med största sannolikhet att komplettera ett bra lås, en säkerhetsdörr och en redan tidigare bra grannsamverkan med ett fullskaligt larm där någon kan rycka ut till vår hjälp om den organiserade stöldligan från öst försöker sig på något.