I verksamheter där människor ska servas på ett eller annat sätt är bemanningen av största betydelse. Allt från antalet personer i en telefonsupport till bemanningen på äldreboenden ger verkan på den service som erhålls. Fler anställda ger bättre service även om det finns en övre gräns där fler anställda inte gör någon skillnad.
Nu är det väl få av oss som har mötts av en tom telefonkö eller besökt ett äldreboende som är överbemannat. Vilket inte är så konstigt. I serviceyrken är det oftast löner, och andra kostnader som anställda genererar, som är den stora utgiften för arbetsgivaren. Avvägningen mellan personal och ekonomi är viktig om inkomsterna är begränsade, vilket den är inom den delen av regionens äldreomsorg som är upphandlad. Ska inkomsterna även generera vinster förstår de flesta att ekonomi sätts före service.
Att öns privata äldreboenden har en lägre bemanning är med andra ord inte så konstigt. Att den lägre bemanningen också ger en sämre service är inte heller något som borde ifrågasättas. Om du inte redan är övertygad så läs gärna artiklarna i dagens GT om Attendos boende på Regementsgatan.
Visst kan personalen springa fortare eller lägga vissa arbetsuppgifter på hög för senare hantering, men det är inte hållbart i längden. Om boendet ändå uppfyller de luddiga krav som avtal, föreskrifter och lagar innehåller så är det inget bevis för en bra servicenivå. Bara en laglig nivå.
Nu finns det fler problem med privatiseringen av välfärden. Moderaterna i Lomma kommun insåg vad privatiseringen inom äldreomsorgen medförde för problem och kommunaliserade den helt och hållet.
I den nyligen utkomna rapporten ”Lomma-modellen – när kommunen tog tillbaka kontrollen över äldreomsorgen”, av Kristin Linderoth och utgiven av Arena idé, kan vi läsa varför kommunaliseringen gjordes och hur det har gått efteråt.
Det politikerna i Lomma såg var ”de stora problem som fanns med den privata driften när det gällde demokratisk insyn, personalens villkor och verksamhetens kvalitet”. Kommunaliseringen ”har inneburit tydliga förbättringar av den demokratiska kontrollen, liksom av personalens arbetsvillkor och inflytande”.
Men trots den framgångsrika förändringen är politikerna i Lomma långt ifrån nöjda. Det är en bit kvar till kommunens mål att ha Sveriges bästa äldreomsorg.
Vilka råd har då Lomma att ge till andra kommuner. Jo, att ha tålamod, tänka långsiktigt, satsa på personalens kompetens och låta verksamheten kosta pengar.
Något för politikerna här på Gotland att ta till sig om de är intresserade av att förbättra öns äldreomsorg. Varför inte ta upp kampen med Lomma om att bli bäst i landet.
Om politiken på Gotland väljer samma kloka väg som Lomma gjort kommer vi också undan de problem som lägre bemanning på privata äldreboende medför.