Nyheten frĂ„n Ăstergarn, annandagens morgon, om den hungriga rĂ€ven vĂ€ckte mĂ„nga frĂ„gor. Till exempel: NĂ€r blev det en polissak att rycka ut och ingripa mot naturens gĂ„ng?
NĂ„gon pĂ„ Ăstergarnslandet sĂ„g en rĂ€v attackera ett rĂ„djur. PĂ„ polissprĂ„k heter det att personen âblev vittne tillâ den dĂ€r attacken. Som om det var en kriminell gĂ€rning rĂ€ven ertappades med. Som om polisen larmades om ett fall av PDV, pĂ„gĂ„ende dödligt vĂ„ld.
Vi har lÀrt oss den trÄkiga bokstavskombinationen, till exempel nÀr poliser haft att rycka ut till skola dÀr intrÀngande gÀrningsman slumpmÀssigt försöker döda eller skada sÄ mÄnga som möjligt. Eller nÀr vild officer med tjÀnstevapen ger sig ut och skjuter ihjÀl sju personer i Falun, eller nÀr nÄgon i stulen lastbil mejar ner gÄende pÄ Drottninggatan i Stockholm.
Att stoppa âpĂ„gĂ„ende dödligt vĂ„ldâ Ă€r andra grejer för en polis Ă€n att dra till Ăstergarn för att hejda en rĂ€v frĂ„n att stilla sin hunger.
Det Ă€r förresten inte bara jag som tycker sĂ„. Att döma av reaktionerna i Helagotlands kommentarsfĂ€lt var vi fler som inte hajade varför detta ens föranledde ett samtal till polisen. Filippa skriver dĂ€r: âMan tror knappt att det Ă€r sant? RĂ„digt gjort? RĂ€ven fĂ„r gĂ„ hungrig och försöka hitta mat nĂ„gon annanstans. Vad Ă€r det för sagovĂ€rld som folk lever i?â
Att en artig presstalesperson pĂ„ polisens regionledningscentral kallar det ârĂ„digt gjortâ av privatpersonen som ingripit och slagit larm gör ju inte saken bĂ€ttre. Ska nu alla som ser vilt Ă€ta vilt ringa snuten? Varken rĂ€v eller rĂ„djur Ă€r ens "statens vilt".
Den som rÄkat köra pÄ ett rÄdjur ska förstÄs ringa 112, men dÄ handlar det om viltolycka.
Kanske ska man inte ta till orda utan att ha hela bilden? Kanske var det sĂ„ att telefonören frĂ„n Ăstergarn rĂ„kat skrĂ€mma rĂ€ven sĂ„ att den lĂ€mnade ett skadat kid?
Kanske var det barmhÀrtigt att ringa polisen för att fÄ en skyddsjÀgare till platsen?
Men formuleringen att personen sjĂ€lv âlyckades skrĂ€mma bort rĂ€venâ, andas avsikt. Hungern skulle inte stillas med det rĂ„djuret, vad det verkar.
Nej jag fĂ„r inte ihop det. Ena stunden klandras stövarklubbens SM för rĂ€vhundar av jaktkritiker. NĂ€sta ögonblick verkar inte rĂ€var fĂ„ födosöka pĂ„ det som Ă€r helt normal rĂ€vkost. Vi ska tydligen inte ha jakt i naturreservat, tycker somliga och djuren tycks nu inte heller sjĂ€lva fĂ„ göra upp om vem som tar vem. Men det ska finnas jĂ€gare som kan rycka ut och skjuta rĂ€vskadade rĂ„djur? Eller var det rĂ€ven som skulle skjutas hĂ€r? Om det var skadade rĂ„djuret â vem skulle Ă€ta upp det? MarkĂ€garen? Eller skulle det Ă€ndĂ„ kastas till rĂ€ven? Med kula i? Eller hagel?
Jag har lĂ€rt mig att jaktlagens mest grundlĂ€ggande bestĂ€mmelse Ă€r att âjakten ska bedrivas sĂ„ att viltet inte utsĂ€tts för onödigt lidande och sĂ„ att mĂ€nniskor och egendom inte utsĂ€tts för faraâ. Det mest naturliga i Ăstergarn hade vĂ€l varit om rĂ€ven fĂ„tt Ă€ta sig mĂ€tt pĂ„ det vilda djur som naturen serverade. Nu kallades i stĂ€llet regionens skyddsjĂ€gare till platsen för att rĂ„djuret, enligt polisens talesperson, lĂ„g och gömde sig pĂ„ gĂ„rden. UtgĂ„ngen var oviss för rĂ„djuret, sades det. RĂ€ven lĂ€r hitta ett nytt.
Att rÀvar tar kid accepterar jag. Har svÄrare för att de ger sig pÄ tamdjur. Jag hÄller lammungar och höns högre. Ledsen. RÄdjurskid Àr mat Ät hungriga rÀvar. SÄ Àr det. Hade vi haft lodjur och vargar pÄ Gotland (Gud förbjude) sÄ hade rÀvarna varit fÀrre. Nu Àr de istÀllet herre pÄ tÀppan.
I Ăstergarn fĂ„r inringaren finna sig i att ögonbrynen Ă„kte uppĂ„t pĂ„ en del lĂ€sare. âBlĂ„ljussabotageâ ville en lĂ€sare kalla samtalet till polisen. En annan förstod inte heller vari det rĂ„diga bestod och skĂ€mtade om att polisen nog missuppfattat larmet; trott att det rörde sig om den kurdiske rĂ€ven.