Det är så hon ser på Socialdemokraternas sätt att ständigt se de problem som samhället har, vad som har orsakat problemen och samtidigt ha förslag på lösningarna. Men att ständigt utveckla sin politik, utifrån sina mål och visioner för att få till ett bättre samhälle, kan väl aldrig vara fult. Oavsett om man innehar statsministerposten eller inte. Samtidigt är det länge sedan största parti i regeringen kunde driva sin egen politik, vilket blivit tydligt under nuvarande mandatperiod.
Under de senaste 15 åren har vi dessutom haft mer borgerligt styrd politik än Socialdemokratisk politik. Först 8 år med Alliansen därefter 7 år med S-ledda regeringar, som vid två tillfällen regerat på borgerliga budgetar. 2015 och 2019.
Jag kan med andra ord förstå varför Socialdemokraterna under sin kongress tar beslut som de tror kan göra samhället bättre, även om statsministern är en socialdemokrat. Allt annat skulle vara konstigt, speciellt efter en pandemi som på ett drastiskt sätt synliggjort sprickor i välfärdsbygget.
Ebba Busch vill att staten tar över kommuner och regioners ansvar då borgerliga region- och kommunpolitiker inte för rätt politik.
Ibland blir man nästa mållös över borgerliga politikers skygglappar. Ebba Busch har till och med fått ge namn till en politisk retorik, Ebbatera, där man beskyller den S-ledda regeringen för de problem som det egna partiets företrädare ställer till med i kommun eller region.
Nu har hon gjort det igen då hon beskyller regeringen för de massuppsägningar som barnmorskor i Region Stockholm genomför. Barnmorskorna känner inte längre att de kan stå för en arbetssituation där de tvingas springer så fort de kan men ändå inte hinner med att ta hand om alla blivande mödrar.
Ebba Busch och många med henne vet Region Stockholm har styrts av borgerliga partier sen valet 2010. Regionen har dessutom gjort överskott sedan 2007 och har i år ett prognostiserat överskott på omkring tre miljarder kronor. 3 000 000 000 kronor.
Trots det flyr barnmorskorna från regionens sjukhus vilket nu får Ebba Busch att kritisera regeringen. Jag har full förståelse för Ebba Busch reaktion, men att skylla på regeringen är knappast rätt väg att gå om man då inte vill se ett stopp för borgerlig politik i regioner och kommuner. För där har regeringen uppenbart inte gjort jobbet och lagt fram ett lagförslag som förbjuder borgerlig på kommunal och regional nivå. Nu är det inte det som Busch föreslår, utan Busch ger det lite mer diskreta förslaget att sjukvården ska tas över av staten då regionerna inte klara av den biten. Speciellt då storregioner som Stockholm där borgarna styrt i många år.
Var det någon som hört talas om talmansrundor innan valet 2018? Det var i alla fall inget uttryck eller verksamhet som jag lagt på minnet. Men nu är det ett av politikens mest använda formella ord.
Och hur många talmän kan ni räkna upp på rak arm förutom Anderas Norlen?
Nu är vi igång igen, för vilken gång i ordningen vet jag inte men jag hoppas det är sista gången under innevarande mandatperiod. Men mycket av det hänger på Vänsterpartiet, som med förnyat självförtroende efter fällandet av regeringen i somras verkar ha fått hybris. Medan Jonas Sjöstedt nöjde sig med ett handslag där Löfven lovade att inte riva upp någon av de reformer som V var med och genomförde 2014 - 2018, verkar Nooshi Dadgostar kräva att S lämnar pensionsgruppen och dessutom kör över den svenska modellen och arbetsmarknadens parter. Krav som är så långtgående att det är osannolikt att de kommer att gå igenom. Jag hoppas jag har fel, men förbereder mig på en lång och otroligt onödig regeringsbildning.