Tio månader som först och främst har ägnats åt att fortsätta resan mot en agronomexamen med inriktning landsbygdsutveckling. Studiepauserna har gått till föreningsliv, politisk utveckling och gården där hemma i Valdemarsvik. Att vara student är att leva ett hektiskt om än fritt liv med möjlighet att forma sin egen vardag, vilket inte alltid är enkelt i de tidiga tjugoåren.
Det sägs att det är dessa år som formaterar det liv man därefter kommer att leva. Att det är nu jag ska cementera de värderingar och vanor som sedan kommer att följa mig resten av livet. Tio år som lägger grunden för resten av mitt liv. Om det är sant kan jag inte avgöra med anledningen av att jag inte ens fyllt tjugotvå. Än så länge får jag helt enkelt lita på andras utsagor. Teorin känns dock inte helt orimlig, utifrån mitt nuvarande perspektiv.
Strax innan jul fick jag genom Centerpartiets Internationella stiftelse chansen att delta på en ledarskapsutbildning för unga politiskt aktiva kvinnor. Kursen hölls i Kapstaden med deltagare främst från olika länder i Afrika och Mellanöstern. Där knöts jag för alltid samman med människor som kommer från en helt olik politisk verklighet än den jag är uppvuxen och aktivt valt att delta i. Deras politiska engagemang är inte alltid en självklar rättighet, till skillnad från min.
Politik genomsyrar allt det som ett samhälle i sin essens består utav, nämligen interaktionen människor emellan. Institutioner existerar inte om vi inte väljer att låta dem bestå. Traditioner, värderingsmönster eller grupperingar likaså. Politik blir därför ett verktyg vi väljer att använda, för med hjälp av detta verktyg formatera samhällen. Politik är ingenting att ta lätt på, även om det är ett vardagligt fenomen.
Som liberal är det för mig en självklarhet att alla människor i grund och botten är lika. Det som skiljer människor är de förutsättningar de får vid födseln, den miljö de växer upp i och den verklighet de sedan verkar i. Ingen människa är sämre, eller för den delen bättre. De olika biologiska eller intellektuella skillnader vi får är ett lotteri, som vi därefter kan välja att agera på. Valen vi gör, att agera eller inte agera, är vad som definierar oss.
På Universitetshuset i Uppsala står citatet ”tänka fritt är stort men tänka rätt är större” skrivet. Vad som är rätt är självklart subjektivt, men att kunna argumentera för sina åsikter bör vara en god början. De tidiga tjugoåren är kanske därför en tid att prova sina teorier, utifrån synsättet att dessa år lägger grunden för resterande delar av livet.
Att få lov att göra det publikt som ledarskribent är en fantastisk möjlighet, om än ibland något skrämmande. Det ska inte hindra mig. Inte när det finns unga kvinnor i andra delar av världen som inte ens får chansen att försöka tänka fritt, eller rätt.