Rent sunt förnuft säger att man inte fuskar med fakta för att tillskansa sig fördelar. Är man vald av folket för att stifta lagar som medborgarna har att leva efter finns anledning att särskilt beakta detta.
Med tanke på att just bostadsfrågan varit aktuell många gånger förut borde det vara omöjligt för en riksdagsledamot att ens tänka tanken att fuska. När SVT:s "Uppdrag granskning" går igenom de 349 ledamöternas uppgifter om hur de bor, hittar de ändå tio ledamöter som är folkbokförda på ologiskt sätt.
Att vuxna människor bor hos sina föräldrar eller syskon får nog anses vara ganska ologiskt. Särskilt som de har en lön (71 500 kronor i månaden) som inte på något sätt hindrar dem att ha ett eget boende.
Skatteutskottets ordförande Jörgen Hellman (S) avgick efter att programmet sänts när det framgick att han var skriven på en adress med ett fallfärdigt hus utan fungerande vatten och avlopp. För att göra sina behov sade han sig använda en toalett i grannens lagård, en kilometer bort...
Trots detta uppenbara falsarium hävdar Hellman att han inte gjort något fel men att han avgår ändå för att inte partiet ska skadas.
Moderaten Helena Bouveng har angett att hon bor hos sin bror i Vetlanda medan hennes partner och dotter bor på Värmdö. Skattebetalarna betalar hennes övernattningslägenhet i Stockholm.
Det här handlar inte bara om att förbruka väljarnas förtroende, det borde prövas rättsligt som bedrägeri.
Det är möjligt att SVT hade fått tips som ledde dem till dessa upptäckter. Men eftersom man granskat samtliga ledamöter handlar det mer sannolikt om ett traditionellt journalistiskt hantverk.
Många timmar kan läggas ner utan att det renderar i en enda artikel eller ett enda inslag. Det är många som inte tänker på att detta är en stor del av journalisters arbete. Eller borde vara. Allt fler redaktioner är i dag så slimmade att man inte har råd att chansa på tidskrävande granskningar som inte ger garantier för att något publiceras.
Här har vi ett stort demokratiskt problem. Det är inte rimligt att bara stora redaktioner som SVT med flera har resurser till förutsättningslös granskning av makten.
Granskningen handlar just om det: granskning. Målet är inte att sätta dit någon utan att på medborgarnas uppdrag ständigt granska makten och makthavarna. För att se att allt går rätt till.
Och, när det inte gör det, berätta detta för medborgarna.
Granskningar handlar inte heller bara om att hitta dem som fuskar eller sånt som inte fungerar. Det handlar också om att förmedla bilder av makten utifrån olika perspektiv som ålder, utbildningsnivå, eller som i GT i dag: var makthavarna bor.
Är alla orter och regioner representerade? Var finns det en överrepresentation? Det här blir självklart inte GT:s enda rapportering kring kandidaterna i höstens val. Har ni tips eller förslag på vad ni vill att denna ledarsida ska ta upp inför valet, hör gärna av er.