I november 2016 hölls det en gala på Grand Hotel i Stockholm. Det var Sverigedemokraterna som bjudit in populistiska och högerextrema politiker från Europa. En av deltagarna var Václav Klaus som är före detta president i Tjeckien. Orsakerna till att Klaus var på plats var att han skulle få ett pris för sina politiska gärningar. I sitt tacktal gick Klaus bland annat till attack mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Det han kritiserade var att rättigheterna måste följas i sin helhet. Att högerextrema inte vill följa de mänskliga rättigheterna är nog ingen nyhet. Åsiktsfrihet, religionsfrihet och lika rätt inför lagen är inga frågor som står högt på agendan i exempelvis Ungern. Samtidigt är det uppenbart att de inte gillar den negativa internationella uppmärksamhet som uppstår när man bryter mot de mänskliga rättigheterna. Självklart skulle det vara bättre för extrema regimer att få välja själva om ens någon av rättigheterna ska gälla i landet. 

När galan hölls blev det ett uppvaknade för mig att det nu fanns partier och politiker som öppet ifrågasatte de mänskliga rättigheterna och dessutom tog strid emot dem. I min enfald trodde jag att de var partier och företrädare på den yttersta högerkanten. 

Att Sverigedemokraterna är emot flyktingmottagande oavsett asylrätten är det nog ingen som kunnat undgå, men nu börjar de få sällskap av andra.

Ivar Arpi ledarskribent på Svenska Dagbladet, SvD, som har gjort sig känd som en av de mest högljudda invandringskritiska ledarskribenterna i landet har nu återigen ifrågasatt asylrätten. Ledarsidan som betecknas obunden moderat har tillsammans med Göteborgsposten varit de nationella ledarredaktionerna som drivit de mest invandringskritiska linjen under att antal år tillbaka. Men att gå så långt som att ifrågasätta de mänskliga rättigheterna trodde jag aldrig jag skulle få se av en svensk respekterad politisk redaktion. 

Men nu är det inte bara oberoende moderata ledarredaktioner som ifrågasätter asylrätten och därmed de mänskliga rättigheterna. Även Moderaterna är inne på en liknande linje då de vill minska asylinvandringen med hela 70 procent. Visserligen säger de i samma andetag att det inte ska ske på bekostnad av asylrätten, men med en så pass stor nedskärning riskerar man ändå att asylrätten sätts på undantag.

Nationalismen har nu, tyvärr, blivit en kraft att räkna med i den svenska politiken. Hur det gick förra gången nationalismen var på tapeten vet nog de flesta av er, frågan är hur långt det får gå den här gången.