Å regionens sida vittnar svaren från ansvariga tjänstepersoner om att det finns en annan bild som är mindre katastrofbetonad.
Attendo svarar "Goddag yxskaft" på kritiken och från facket och skyddsombud är det tyst. Det håller inte. Inte på något plan.
Nu har vi dansat den här dansen till vägs ände.
För min del litar jag mest till förvaltningen i den här frågan. Därifrån är uttalanden balanserade och sakliga. Håkan Ericsson (S) slänger ur sig en massa frågor när han, som medansvarig politiker, borde ge svaren utifrån en saklig bild av läget.
Rolf Öström (M) kritiserar de anställda, till viss del med rätta, och tycker att det är Attendo som ska svara, också det med rätta, men ger också en bild av att även han frånhänder sig ansvaret.
Som läsarna av denna sida känner till vid det här laget har jag under de senaste två åren kollat i stort sett varenda avvikelserapport och klagomål som rapporterats för öns särskilda boenden, via de formella kanalerna som är offentliga. Attendos rapporter är dock inte offentliga, vilket de självklart borde vara.
Genom denna granskning anser jag mig ha en bra överblick av äldreomsorgen i Region Gotland och var bristerna finns och vad de består av i huvudsak. Klagomålen är fortsatt jämnt fördelade mellan regionen och Attendo. Avvikelserapporterna är många även i regionens boenden och handlar till allra största delen om slarv och missar med läkemedel.
Det finns rapporterade enskilda avvikelser även på regionens boenden som skulle ge rubriker.
Precis som det för Attendo finns vittnesmål via insändare och "Dagens ros" om anhöriga och anställda som är nöjda och berömmer verksamheten. Eftersom dessa vittnesmål inte skapar rubriker – det ska oftast inte insändare och Dagens ros göra – så får de inte samma utrymme, alltså att det finns en annan bild.
Hade det varit Attendo som företag som varit problemet hade alla deras boenden varit ifrågasatta, så är det ju inte. Farhågorna kring Hemse verkar inte ha besannats och Sudergården har sedan länge varit ett uppskattat boende i Burgsvik.
Det som nu beskrivs av anonyma anställda gäller i huvudsak en enskild boende och dennes våldsamma beteende som påverkar både andra boende och de anställda på ett oacceptabelt sätt. Jag uppfattar att det gäller en demensavdelning och här finns ju enorma utmaningar som alla förstår.
Däremot är det obegripligt att det enbart är anonyma anställda som vittnar om inlåsning, mordhot och sexuella trakasserier, och att anställda ställs ensamma mot detta, alltså att man i vissa fall jobbar ensam under dessa villkor.
De som larmar har allt att vinna på att öppet berätta om dessa saker istället för att gömma sig bakom anonymitet. De är dessutom skyddade i lag genom meddelarskyddet.
Personalen är faktiskt också skyldig att rapportera om missförhållanden enligt Lex Sarah. Allt det som de vittnar om sammantaget är ett klockrent skäl att använda denna lagstiftning som kom till tack vare undersköterskan Sarah Wägnert 1999.
Man är inte rättslös för att man bor eller jobbar på ett särskilt boende, blir man utsatt för brott ska det självklart polisanmälas. Om anställda upplever hot mot liv och hälsa ska akuta insatser självklart vidtas. Skyddsstopp är kanske svårt att applicera men Arbetsmiljölagen har tydliga regler för hur oåtgärdade arbetsmiljöproblem ska hanteras. Om man använder dem.
Efter upprepade larm från anställda borde lika självklart Kommunal ställa sig vid sina medlemmars sida och kräva åtgärder. Fackets tystnad är fortsatt mycket svår att förstå.
Som om allt detta inte vore nog har Attendos ledning uppenbara problem att kommunicera om Terra Nova, varför inte bara svara på frågor? Samtidigt måste ett företag, eller regionen, ta hänsyn som de anonyma inte behöver, utifrån enskilda boendes och anställdas integritet.
Men att som chefer ducka och skicka fram en presschef som säger "Goddag yxskaft" skapar inget förtroende. Med tanke på all uppmärksamhet, rättvisande eller inte, borde man göra allt man kan för att visa att man är seriös och villig att vara transparent gentemot gotlänningarna som är både deras finansiärer och potentiella kunder.
Sammantaget: så länge de anonyma vittnesmålen om akut kaos står ensamma finns det uppenbara skäl att mana till eftertanke. Givetvis hade regionen, facket och skyddsombud agerat mer kraftfullt om man delat bilden av akut kris och risk för boendes och anställdas liv och hälsa.
Fokus behöver ligga på hur vi lyfter äldreomsorgen på ett generellt plan, brister och behov finns inom hela äldreomsorgen och här behövs mer engagemang från politiken.