Feministiska slagord om allt är patriarkatets fel må vara medryckande och utgör en enkel förklaringsmodell på vad som visat sig vara ett komplext problem. Forskning pekar på att bristen på jämställdhet ser annorlunda ut än vad man tidigare trott och vad många fortfarande tror. För ja, kvinnor är tyvärr också rätt duktiga på att upprätthålla könsskillnader.
I en artikel i Forskning & Framsteg utmanar forskaren Helen Eriksson den gängse bilden av hur könsskillnader upprätthålls. Till skillnad från många andra som enskilt tittar på maktförhållandet mellan män och kvinnor, pekar Eriksson på att det finns fler perspektiv som bidrar till ojämlikheten.
Tyvärr står den allmänpolitiska debatten ofta kvar och stampar i gammal forskning om att könsskillnaderna enbart bottnar i patriarkala strukturer. Förmodligen för att det ger enkla politiska poänger.
Detta trots att forskningen ända sedan slutet på åttiotalet faktiskt pekat på att det inte är det binära maktförhållandet mellan könen som enskilt kan förklara varför könen särbehandlas. Vi borde i dag mer än någonsin göra upp med och ompröva gamla sanningar om könsskillnaderna i takt med att ny forskning presenteras. Annars är det omöjligt att komma framåt.
Ett exempel på gammal sanning är att om en kvinna städar mer än mannen i hushållet, så beror det på att mannen inte vill eller behöver städa eftersom att hans maktposition ger honom det privilegiet. Det stämmer inte riktigt.
En amerikansk studie undersökte hur omgivningens krav bidrog till könsskillnaderna som kommer till uttryck vid hushållsarbete inom familjen. De beaktade särskilt vilka uppgifter kvinnor anser att de ska utföra för att uppfattas som “goda mödrar”.
Föga förvånande fann studien att kvinnor i hög utsträckning känner sig pressade att till exempel laga mat och dessutom har höga krav på matens kvalitet.
I intervjuerna tillfrågades både kvinnorna och männen om de kunde tänka sig att sänka ambitionen vid måltidssituationen för att minska hushållsarbetet. De flesta kvinnorna fann det inte lämpligt, eftersom det skulle vara tvärtemot vad en “god mor” förväntas göra. Männen däremot hade inga problem att sänka matkvaliteten.
Den överdrivna pressen och stressen att laga god och högkvalitativ mat var således inte ett krav från männen, utan från kvinnorna själva. Ett empiriskt bevis på att omgivningens förväntningar om ett så kallat typiskt kvinnogöra upprätthålls av kvinnor själva och fortlever genom relationer mellan kvinnor. Könsskillnader är därmed i olika situationer och kontexter ett resultat av strukturer som både män och kvinnor bidrar till att hålla vid liv.
På liknande sätt bidrar kvinnor till att upprätthålla fler könsstereotypiska idéer om hur man förväntas vara i arbetslivet eller för den delen hur våra kroppar ska se ut. Allt är alltså inte bara männens fel – det är allas.
Lika mycket som politiskt arbete, behövs en beteendeförändring hos oss alla, om vi ska minska könsskillnaderna och få bort de strukturer som låser fast människor i förväntningar utifrån kön.
Vi kan börja med att ställa oss följande frågor: Vilka förväntningar ställer du på din syster, mor, bror och kollega? Hur delegerar du hushållsarbete i familjen? Vilka arbetsuppgifter delegerar du som chef till den manliga och kvinnliga kollegan? Gör du skillnad på vad du förväntar dig från en pojke respektive flicka?
Om vi ska krossa glastaken en gång för alla behöver vi spräcka hål på myten att det enbart är män som kan behandla kvinnor som skit.