Länsstyrelsen föreslår att Gotlands östkust, Karlsöarna och Gotska Sandön-Salvorev ska bli Natura 2000-områden till skydd för fågellivet. Det är en mycket stor del av Gotlands kust och det kan få stor betydelse för ön, beroende på hur planerna realiseras och hur regelverket tillämpas.
Länsstyrelsen hänvisar till EU-krav på ett utökat fågelskydd. Må så vara. Men given denna chans har den, sin vana trogen, verkligen inte hållit igen.
Fram till för ungefär två veckor sedan, till första juli, har berörda markägare och sakägare haft möjlighet att inkomma med synpunkter på förslaget. Nu är det meningen att ett slutligt förslag ska lämnas till Naturvårdsverket senast 22 augusti. Efter att Naturvårdsverket lämnat förslagen för Gotland och andra delar av Sverige vidare till regeringen, så är det den som fattar beslutet. Oklart är förstås bland annat vilken regering det är.
Länsstyrelsen försöker avdramatisera konsekvenserna bland annat för markägare och jordbruket om dessa Natura 2000-områden blir verklighet. Den skriver i ärendet att:
"Ett Natura 2000-utpekande innebär inte något generellt hinder för pågående markanvändning eller utveckling av samhället."
"Pågående mark- och vattenanvändning kan fortsätta som vanligt om den inte påverkar de utpekade naturvärdena negativt. Många skötselinsatser är också nödvändiga för att behålla värdena för fågellivet."
Men vem avgör vad man kan göra i ett Natura 2000-område? Länsstyrelsen skriver:
"Det måste avgöras i varje enskilt fall vilka åtgärder som kan vara problematiska för syftet med ett visst Natura 2000-område. Därför finns en tillståndsplikt som gäller för alla nya åtgärder som kan påverka miljön i ett Natura 2000-område på ett betydande sätt.
Detta kan även gälla verksamheter som sker utanför områdets gränser. Det viktiga är alltså inte var det planeras något, utan vilken effekt detta får på området."
Personligen sympatiserar jag verkligen med fågelskyddets syften. Många flyttfåglar häckar på Gotland, medan andra passerar Gotland för att häcka någon annanstans. Det finns all anledning att se till att de kan fortsätta göra det även i framtiden.
Däremot känner jag ett bristande förtroende för svenska myndighets förmåga, och i synnerhet Länsstyrelsens förmåga, att göra omdömesgilla avvägningar av vad man kan och inte kan göra i ett Natura 2000-område som omfattar i runda slängar halva Gotlands kust. Vad ska man tro om den myndighet som bokstavligen inte kan skilja på ett hot mot miljön och en glasskiosk?
Länsstyrelsen kommer att vara en myndighet som kontrollerar mycket av hur Natura 2000-området implementeras. Den skriver:
"Hur vet man vilka åtgärder som kräver tillstånd?
Det kan vara svårt att avgöra om tillstånd krävs. Om du är osäker är du välkommen att fråga länsstyrelsen till råds.
Du kan alltid lämna in ett samrådsunderlag till länsstyrelsen där du gör en översiktlig beskrivning av den planerade åtgärden och dess bedömda miljöpåverkan. I samrådet med länsstyrelsen får du besked om det behövs en tillståndsprövning."
Jag önskar att det var tydligare vilka de verkliga effekterna för Gotland blir av dessa nya föreslagna Natura 2000-områden. Jag önskar också att det var tydligare vad som sker när en medborgare bedömer att en åtgärd inte är tillståndpliktig, men myndigheterna i efterhand har en annan mening.