Finansminister Elisabeth Svantesson har inte precis lovat Regionerna extra pengar i höstens budget. Det har hon varit försiktig med. Av goda skäl. Men regionerna och kommunerna ville ha mer pengar redan i våras och det finns definitivt en stor förväntan om att staten i och med regeringens höstbudget på ett substantiellt sätt ska underlätta för regioner och kommuner att få ordning på sina ekonomier.
Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) förklarar varje år varför deras medlemmar borde få mer statliga pengar. Men kraven är nu ännu mer insisterande än vanligt och SKR går med håven och gör vad de kan för att få så stor utdelning som möjligt i höstens budget. Sveriges Radio rapporterade i veckan om att SKR nu larmar om att Regionernas förväntade underskott för i år nu är högre än under 90-talskrisen. De flesta av regionerna går med underskott som är större än 2000 kronor per invånare.
Även företrädare för Region Gotland har vid ett flertal tillfällen uttryckt önskemål om utökad statligt utdelning till regioner och kommuner. I synnerhet till just den här regionen. En uppfattning som bland annat kom till uttryck när Gotlands politiker i oskön förening bestämde sig för en regional minusbudget.
Ja, regionernas och kommunernas ekonomier pressas definitivt av inflation och lågkonjunktur, som fördyrar ugifterna och begränsar intäkterna. Men det gäller förstås nästan alla andra ekonomier också. Medborgarnas ekonomier. Företagens ekonomier. Och ja, även statens ekonomi, det ymnighetshorn ur vilket kommuner och regioner vill ha maximal utdelning.
Men i detta läge med lågkonjunktur och inflation så har vi även problem med exempelvis säkerhetsläget, inrikes vapenvåld och organiserad kriminalitet. Försvar och att upprätthålla rättssamhället är grundläggande statliga ansvarsområden där det behövs omfattande satsningar som måste finansieras. Det är ju oklart i hur hög grad som statens resurser kommer att behöva tas i anspråk för att lösa rikets energiförsörjning, men det är definitivt också något som man behöver ha beredskap och kapacitet för.
Elisabeth Svantesson gör klokast i att även i höst vara återhållsam i förhållande till kraven att ösa statliga pengar över regioner och kommuner. Och regioner och kommuner kan inte kalkylera med att någon eller något annat ska skrida och lösa deras bekymmer åt dem. Ingen lämnas opåverkad av en kärv samtid.