Onsdagens partiledardebatt i riksdagen var Annie Lööfs sista som partiledare och riksdagsledamot. Som brukligt är när en partiledare gör sin sista partiledardebatt användes taltiden under Lööfs anförande till avtackning i stället för politisk debatt.
Avtackningarna av avgående partiledare är generellt mycket kärleksfulla och ger en annan bild av topp-politikernas vardag. Politiker som vi annars ser munhuggas i diverse debatter berättar om verkligheten när rampljusen släcks.
Onsdagens avtackning var inget undantag.
Vi fick veta att Lööf tillbringat många timmar i förtroliga samtal med sina partiledakollegor. Både Ebba Busch och Noshi Dadgostar tackade Lööf för det stöd de fått som nya kvinnliga partiledare. Även Jimmie Åkesson och Annie Lööf har samtalat som vanliga människor och Lööf vittnade om Åkessons ofta träffsäkra sms som hon fått genom åren. SMS hon också uppskattat.
Annie Lööf tackade samtliga partiledarkollegor för de möten, fikastunder och luncher de haft på tu man hand. Träffar där samtalen gett nya insikter och bättre förståelse för varandras ståndpunkter. Men också samtal på ett mer privat plan, där familjesituation och andra vardagliga frågor varit i fokus.
Jag tänker att det borde ske fler avtackningar i riksdagen. Inte för att jag vill att fler partiledare ska avgå, utan för att den polarisering som, vi oftast uppfattar, finns mellan politikerna sak kunna ses med andra ögon. Det kanske är dags att införa en ”vänliga veckan” i riksdagen där liknande ”debatter” fyller riksdagens kammare.
För är det något vi behöver i dag så är det mindre polarisering och mer kärlek.
Föreställ er när det gapas som värst från SD-svansen på en politiker från något annat parti. Tänk er då att Jimmie Åkesson går ut med en selfie där han och politikern i svansens blickfång syns leende med budskapet ”Vi gillar olika”. Eller att Ulf Kristersson och Magdalena Andersson delar en bild där de fikar tillsammans dagen efter en tuff TV-debatt.
Den kärlek de bilderna skulle visa upp där politiker tydligt visar att det är skillnad på sak och person skulle kunna minska den politiska polariseringen. Det skulle kunna minska det hat och de hot som alldeles för många politiker får uppleva i dag.
Jag inser att det jag tänker är närmare en utopi än något som kan bli verklighet. Inte att politikerna tydligare och oftare visar sin respekt för varandra, utan att polariseringen ska minska. Hur ofta har inte fotbollsspelare respektfull tackat varandra efter en match med mycket känslor, samtidigt som delar av publiken, vill inte kalla dem fans, fortsatt bråka utanför arenan.
Det är nog samma sak med politiska svansar. De är inte intresserade av fred på jorden och respekt för människors olikheter. Allt kretsar kring deras idéer och alla andra har fel och utgör därmed ett hot. Det finns också politiska partier som nyttjar denna mänskliga svaghet, som vårt förhållande till ”vi och dem” utgör som finns nedärvt i vår DNA. (Se gärna det avsnitt av ”Din hjärna” som sändes i tisdags.)
Avtackningen av Annie Lööf gav mig lite hopp. Jag hoppas att fler såg det som jag såg. Att våra topp-politiker tydligt gjorde skillnad på sak och person. Att de visade stor respekt för det jobb Lööf gjort under sina år som politiker och då främst åren som partiledare. Då detta sker för sällan borde riksdagen ha fler avtackningar, eller varför inte instifta en ”vänliga veckan” då bara kärlek och beröm får spridas i plenisalen.