Offentliga upphandlingar är det perfekta exemplet på något som man inte tänker på förrän något går fel. Listan på upphandlingar som inte har blivit bra eller helt och hållet har havererat kan göras lång. De senaste veckorna har vi fått två tillägg till denna långa lista.
Här på Gotland har det i samband med turerna kring Inger Harlevi uppdagats att regionens upphandlade resebyrå har skulder, betalningsanmärkningar och inte har betalat skatt på ett korrekt sätt.
När avtalet med resebyrån led mot sitt slut valde regionen att göra en ny upphandling och därmed inte förlänga avtalet. Men eftersom det inte kom in tillräckligt med anbud kunde man inte slutföra den upphandlingen. Kvar stod då bara alternativet att förlänga avtalet med den tidigare resebyrån. Det var inte förenligt med lagen om offentlig upphandling att inte ha något ramavtal. Man skulle kunna tycka att det borde finnas någon typ av undantag, så att regionen kunde hitta en tillfällig lösning tills en ny upphandling var klar. Men istället fick man förlänga avtalet med en oseriös aktör.
På statlig nivå har upphandlingar även där uppmärksammats denna vecka. Det är Transportstyrelsen som ska upphandla en ny tillverkare av registreringsskyltar. I samband med att denna upphandling överklagades har det framkommit att företaget som vann upphandlingen har kopplingar till den ryska statsledningen. Dessa kopplingar är genom ägande i ett ryskt företag som också tillverkar registreringsskyltar. 45 % av det företaget ägs av en ledamot i det ryska federationsrådet, som beskrivs som en av Rysslands rikaste politiker. Han är också med på EU: sanktionslista.
Problemet med Transportstyrelsens upphandling är tvådelat. För det första är det på en moralisk nivå helt förkastligt att göra affärer med företag som fortfarande handlar med eller har investeringar i Ryssland. Det andra handlar om säkerhet. Transportstyrelsen ger ett företag med kopplingar till det största hotet mot svensk säkerhet tillgång till fordonsregistret. Det kanske inte är det mest hemliga som finns i Sverige, men det innebär fortfarande att man får tillgång till registrering av samhällsviktiga fordon som räddningstjänst och polis.
Lagen om offentlig upphandling är ett av de viktigaste verktygen vi har för att motverka korruption. Den finns för att se till att politiker och tjänstemän inte kan ge fördelar till privata företag. Lagen finns också till för att se till att det offentliga enbart köper varor och tjänster som ger oss skattebetalare mest valuta för pengarna. Därför måste vi vårda denna lagstiftning. Det bästa sättet vi kan vårda den är genom varsam reform. Orden "lagen om offentlig upphandling" eller "varsam reform" kommer aldrig att stå på en valaffisch. Det är alldeles för tråkigt. Bara att försöka rubriksätta denna ledare på ett sätt som inte får folk att scrolla vidare var en utmaning.
Men oavsett hur osexigt ämnet än är, så kommer det förr eller senare nå en punkt där väljarna får nog av skandalerna och konstiga upphandlingar. Då kommer antagligen politikerna att agera. Men vill vi verkligen att så här viktig lagstiftning förändras i affekt av politiker som är rädda för väljarströmmar? Svaret borde vara nej. Därför behöver politiken ta tag i detta redan nu och göra en välgrundad reform. En reform som gör att upphandlingar blir både säkrare och mer lätthanterliga, utan att lagstiftningens syfte urholkas.