2018 infördes den lag som reglerar hur politiska partier och politiker ska redovisa sina inkomster. En av orsakerna bakom den nya lagen var kritik om risk för korruption från EU. Det hade även funnits en debatt mellan partierna om en uppstramning av tidigare regelverk.
I lagens paragraf ett kan vi läsa: ”Syftet med lagen är att trygga allmänhetens insyn i hur partier, ledamöter i beslutande politiska församlingar och ersättare för sådana ledamöter finansierar sin verksamhet.”
Partiernas inkomster ska med andra ord redovisas för att eventuella ekonomiska kopplingar till företag eller privatpersoner ska vara transparanta. Media och väljare ska veta vilka som eventuellt kan ha inflytande över ett partis politik.
Från borgerligt håll kommer det, med ojämna mellanrum, kritik mot de ekonomiska stöd som LO och några av LO-förbunden ger Socialdemokraterna. Orsaken till att kritiken ens kan framföras är att bidragen redovisas helt öppet.
När partierna får frågan offentligt är de helt eniga om att transparensen är viktig. Men när TV4:s grävande journalister på Kalla Fakta undersöker detta närmare, med hjälp av två wallraffande affärsmän, är partiernas hållning helt annorlunda. Bara Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet respekterade lagen och tackar nej till affärsmännens pengar och krav på anonymitet.
Övriga partier delar välvilligt med sig av olika kreativa lösningar för att kunna kringgå lagen och ta emot bidragen samtidigt som affärsmännens identitet förblir okänd för allmänhet och media.
Förslag lämnas om allt från bulvaner, fakturering via konsulter till att bilda stiftelser. Men även att dela upp pengarna på flera givare eller på flera mottagare i form av enskilda politiker eller genom att ge mycket små dagliga bidrag under flera år.
Affärsmännen erbjuds till och med möjlighet att välja vilka kandidater de vill ge bidrag utifrån kandidaternas politiska profilfrågor eller att styra vad partierna får göra med bidragen.
Jag blev uppriktigt chockad när jag såg programmet. Nog för att jag visste att det fanns kryphål, som med stor säkerhet utnyttjades, men att partiers topptjänstepersoner öppet skulle vara så behjälpliga till att kringgå lagen kom som en chock. I vissa partier verkade det även finnas en redan uppgjord plan för hanterandet av stora bidragsgivare som vill förbli anonyma.
Frågan man kan ställa sig är hur mycket pengar partierna redan fått av stora bidragsgivare och som hållits undan media och allmänhetens möjlighet till granskning. Och hur stor påverkan de bidragsgivarna i så fall redan har haft på partiernas politik.
Nu måste kvasten gå på partiexpeditionerna. Socialdemokraterna var snabba och redan strax efter lunch i går lät partiet meddelade att: ”Den som sagt så här på partikansliet är inte längre i tjänst”. Nu måste övriga partier följa efter. Partierna måste också visa sig vuxna nog att ta ansvar för sina egna misstag. Kommande regering måste så fort som möjligt dra igång arbetet med en ny lag där alla kryphål täpps till. Där samtliga bidrag måste redovisas med namn oavsett om det är gåvor under hundralappen eller flera hundra tusen kronor. Därefter ska riksdagen utan undantag trycka på grön knapp så lagen träder i kraft så fort som möjligt.
Annars är partiernas prat om transparens, välviljan om medias möjlighet till granskande av partierna och partiernas trovärdighet helt körd i botten i frågan om korruptionsbekämpning.