Jag har tidigare beskrivit hur Region Gotland brutit mot den då gällande lekplatsstrategin på grund av dålig ekonomin. Barns säkerhet och deras möjlighet att leka har åsidosatts av rent ekonomiska orsaker. Då lade man ner två lekplatser i Slite innan några nya var på plats vilket stred mot strategin. Dessutom blev både avstånd och barnens säkerhet satt på undantag, trots att de frågorna var tydligt inskrivna.
Nu är det en ny strategi på gång. Den har redan passerat Tekniska nämnden och var förra veckan uppe i regionstyrelsens arbetsutskott och jag ser tydligt att den är specialanpassad för Slite och regionens bristande intresse att lägga pengar på våra barn. Strikta regler kring avstånd från bostad till lekplats och krav på säkra gångvägar är inskrivna. ”Närmaste lekplats bör ligga inom 500 meter från bostaden och bör kunna nås utan att hårt trafikerade vägar måste korsas” kan vi utläsa av det förslag som nu ligger för beslut. Men de skrivningarna gäller bara för Visby.
För i strategin kan vi också utläsa att: ”Region Gotland har inte förutsättningar att anlägga flera lekplatser i tätorterna utanför Visby.” Jag tar för givet att förutsättningarna som inte finns stavas pengar.
Hur detta förslag har klarat sig igenom både landsbygdssäkring och uppfyllande av barnkonventionens krav är för mig en gåta. För de saknade förutsättningarna innebär att ”avståndet till närmaste lekplats kan överstiga 500 meter, samt att en barriär (till exempel en trafikerad gata) kan finnas mellan bostaden och lekplatsen” när det gäller lekplatser på landsbygden.
Hur barnen på ett säkert sätt ska kunna ta sig till den enda lekplatsen som regionen tänkt sig i Slite är för mig en gåta. Med tanke på de barn som nu måste förflytta sig över den väg där Cementas stentransporter från Storugns kör på börjar jag se likheter med den trafiksituation som beskrivs i filmatiseringen av Stephen King skräckroman ”Jurtjyrkogården”.
Jag funderar också på hur regionen ska kunna se till att lekplatsen i Slite är centralt placerad, då tätorten är uppdelad i två halvor med Cementa i mitten. Men som sagt policyn verkar inte vara gjord för att gälla på landsbygden, vilket även förklarar de många möjligheterna till undantag.
Nu kommer barnen i ena delen av Slite att ha 1,5–3 kilometer till sin ”centralt” placerade lekplats, vilket är som minst tre gånger längre än kravet för barnen i Visby.
Min fråga till regionens tjänstepersoner och de politiker som redan godkänt policyn är varför man ens gör en lekplatsstrategi för hela ön när det finns så många undantag att man strunta i den när man planerar lekplatser i tätorterna utanför Visby.