Psykisk ohälsa bland barn och unga blir ett allt större problem. I veckan larmade Barnombudsmannen Elisabeth Dahlin att Sverige bryter mot barnkonventionen då vården för barn med psykisk ohälsa skiljer sig så mycket i landet.
Andelen barn som tvingas vänta på vård mer än de lagstadgade 30-dagarna har ökar med 80 procent de senaste två åren, men skillnaderna mellan regionerna är stor.
”Det är helt oacceptabelt, det får inte vara ett lotteri i Sverige, var du råkar bo som barn för att du ska få den hjälp du har rätt till. Över 100 000 barn i kö, det är akut.”
Barn och ungas psykiska ohälsa är något vi sett öka genom åren och vi har väl ännu inte sett piken utifrån de vårdbrister som nu visar sig i BUP:s årsrapport.
Varje barn eller ungdom som drabbas av de långa vårdköerna är ett misslyckande.
Förutom det som psykisk ohälsa för med sig för de som drabbas och deras anhöriga ser vi nu ytterligare ett stort samhällsproblem.
I veckan rapporterade Sveriges Radio att även Plikt- och prövningsverket ser allvarliga problem med bland annat psykisk ohälsa hos de som lämnar in mönstringsunderlaget. Av de drygt 100 000 som skrev mönstringsunderlaget förra året blev 60 procent av dem underkända på grund av hälsoskäl. Av hälsoskälen är psykisk ohälsa är den enskilt största orsaken.
Nu är mönstringsunderlaget något som fylls i av den som är tänkt att kallas till mönstring, så det finns risk för en rätt stor felmarginal. Dessutom ger frågorna som rör just psykisk ohälsa bara svar utifrån individens egen syn på sina eventuella problem. Det är ju inte heller omöjligt att de som vill undvika värnplikt har fått tips på hur de ska fylla i för att sållas bort.
Plikt- och prövningsverket ska nu jämföra sina resultat med den data som Socialstyrelsen har i sina system.
Här på Gotland har vi de kortaste köerna till barn och ungdomspsykiatrin vilket vi ska vara stolta över. Men det är ändå uppenbart att den generellt sett bristande vården som barn med psykisk ohälsa får i Sverige inte bara drabbar individen och dess anhöriga, utan även för med sig problem i hela samhället.
Miljöpartiets valprocess imponerar på mig
Miljöpartiets process inför valet av språkrör imponerar och fascinerar. Som betongsosse är jag mer van vid en mer sluten process där en eventuell ny partiledare inte uttalar sig innan hen står ensam kvar som kandidat. Därför blir den process som nu pågår inför valet av Märta Stenevis efterträdare en kulturchock. När detta skrivs har inte mindre än tre kvinnor som räckt upp handen och sagt sig vilja ta på sig det tuffa uppdraget. Amanda Lind är den tredje miljöpartisten som öppet kandiderar till rollen som språkrör, något som Expressen var först att rapportera om.
Även Janine Alm Ericson partiets ekonomiskpolitiska talesperson och partiets förste vice gruppledare i riksdagen, Annika Hirvonen har meddelat att de kandiderar till posten som kvinnligt språkrör.
Jag uppfattar också att Miljöpartiets kandidater kör en kampanj som mer liknar det finska presidentvalet än de kampanjer som vi ser inför USA:s presidentval. Alltså en vänlig process istället för ett ständigt pajkastande.
Jag kommer följa processen med nöje utan att jag har något som helst intresse för vem som slutligen får medlemmarnas förtroende att leda partiet ihop med Daniel Helldén. Kanske kan jag lära mig något.