Man kan tycka olika om olika konsekvenser, man kan tycka att de är acceptabla eller förkastliga, men det är fortfarande konsekvenser som man måste hantera på ett eller annat sätt.
Man kan inte låtsas att just det man själv förespråkar inte får några konsekvenser alls, lika lite som man bör överdriva konsekvenserna för något man är emot.
Vart leder dessa självklarheter tänker du kanske. Det finns många frågor där detta är aktuellt och en av dem kommer att få stort fokus i dag.
I dag presenteras nämligen olika alternativ för den framtida gotlandstrafiken. Den trafik som utretts på längden och tvären fler gånger än man kan räkna. Varje gång med utgångspunkten att kostnaden ska minska, något som är helt unikt för just denna trafik.
Lokalt växer nu också en opinion för sänkt fart i färjetrafiken för att minska utsläppen. Mest anmärkningsvärt är kanske att Socialdemokraterna nu börjar tala om sänkt fart som ett alternativ. Men det är väl en till synes given och enkel position att inta: Sänkt fart ger mindre utsläpp.
Ja, sänkt fart minskar utsläppen men utsläppen försvinner inte. Det är inte ett "lågvattenmärke" att konstatera detta som påstods på Gotlands Folkblad i går. Konstaterandet ska ställas mot det pågående intensiva jobbet för en trafik som inte bara minskar utsläppen utan på sikt ger noll utsläpp.
Det går en tydlig skiljelinje mellan forsknings- och utvecklingsspåret och det spår som andra menar måste leda bakåt för att rädda klimatet. Självklart får man tro på vilken linje man vill men det är inte bara utvecklingsspåret som får konsekvenser och det är inte alltid bakåtsträvarnas lösningar leder till bättre resultat för miljön.
Något vi inte minst kunnat konstatera i samband med Cementa-prövningen den senaste tiden.
Förutom att man kastar ut barnet med badvattnet om man avbryter utvecklingen av färjetrafiken så får det konsekvenser som man i så fall måste acceptera. Vi måste då acceptera att det gotländska näringslivet får helt nya förutsättningar och möjligheten att bo och leva på Gotland men ha jobb eller andra uppdrag i andra delar av landet blir mindre.
Det handlar inte om att konsekvenserna var för sig, eller för oss sällanresenärer eller turister, blir oöverskådliga med längre restider. Det handlar om hela den symbios som byggts upp utifrån att förutsättningarna sakta men säkert blivit bättre och bättre. Tas avgörande pusselbitar bort: snabba sjötransporter och dito flyg (Bromma) så faller det vi har i dag.
Om man anser att det priset är värt att betala så behöver man vara öppen med det. Hade alternativen saknats hade det varit en annan femma. Men nu finns de, om vi ger dem tid och låter utvecklingen ta oss framåt så som vi gjort sedan urminnes tider.
Det ger bättre resultat än att döva vårt samvete genom handlingar som känns bra för stunden.