Förra året gick Regionen back och innevarande år har Regionen minusbudget. Nämnderna vill ha mer pengar 2025. Dessutom har Regionen undertecknat en avsiktsförklaring som, om den realiseras, kommer att belasta både de löpande utgifterna och investeringsbudgeten.
Även om avsiktsförklaringen om lån till en ny ishall – och nya pengar till drift – redan är överenskommen, så ska budgetberedningen fortfarande ta ställning till hur Regionens åtagande ska hanteras, bland annat med hjälp av ett fördjupat underlag.
Men redan under regionstyrelsens behandling av frågan borde man ha hört de klämtande varningsklockorna. Protokollet från regionstyrelsens möte 31 januari visar att regionstyrelsen redan då hade information som borde ha fått dem att famla efter skydden. Där konstateras bland annat att:
"Kommunala lån till föreningar var en relativt vanlig stödform på Gotland fram till slutet av 1990-talet. De flesta lånen tillkom under 1970-1980-talet. Lånebeloppen var förhållandevis låga. De allra flesta lånen betalades inte tillbaka utan resulterade i att lånen avskrevs och förorsakade en kostnad på cirka 10 mnkr i regionen. Därefter har lån till föreningar ersatts med investeringsbidrag. Region Gotland har sedan slutet av 1990-talet tillämpat principen att lån och kommunal borgen endast lämnas till helägda kommunala bolag. Ett stort lån till VRH skulle innebära ett avsteg från den princip som tillämpats i drygt 20 år och innebär ett betydande finansiellt risktagande."
Dessutom kunde regionstyrelsen konstatera att lånet till ishallsbygge vilar på en osäker juridisk grund:
"Det är också värt att notera att liknande upplägg inte har varit juridiskt prövat tidigare."
Trots detta valda man alltså att godkänna och instruera regionstyrelsens ordförande och regiondirektören att underteckna en avsiktsförklaring som innebär ett lån som skulle ta en fjärdedel av Regionens totala maximala låneskuld i anspråk: 250 miljoner av en miljard. Eftersom Regionen redan har lån på 380 miljoner kronor så skulle lånet till ishallen kräva drygt 40 procent av Regionens återstående utrymme för skuldsättning.
Men det kan förstås bli mer än så:
"Det bör betonas att kalkylerna för investering och drift är preliminära och framtagna i tidigt skede. Det finns således betydande osäkerheter om hur stora utgifterna och kostnaderna faktiskt kommer att bli."
Regionstyrelsen var också fullt medveten av konsekvenserna av ett så stort åtagande:
"Utrymmet i den totala investeringsbudgeten är begränsat och för att finansiera ishallen kommer omprioriteringar att behöva göras av de övriga investeringsobjekten."
Bygget skulle också innebära ökade löpande årliga kostnader för Regionen som belastar budgeten. I protokollet nämns siffran 18 miljoner kronor. Allting talar för att det är en glädjekalkyl. Man har exempelvis valt längsta möjliga avskrivningstid – 50 år:
"Det är en lång genomsnittlig avskrivningstid och det finns risk att återinvesteringar behöver ske tidigare och det kan föranleda högre driftkostnader."
Som tidigare framgått har investerings-, kapital- och driftskostnaderna kalkylerats "i ett tidigt skede". Sedan dessa kalkyler gjordes har inflationen rusat och räntorna är också högre än vi varit vana vid.
Men att regionstyrelsen varit extra beslutsam att trots alla invändningar blir tydligt när den granskar åtagandet ur ett jämställdhetsperspektiv.
"Bedömningen är att traditionellt sett är ishockey en idrott som har en övervägande del killar som utövare. En ny ishall skulle däremot kunna ge utrymme även för konståkning, en idrott som har en övervägande del tjejer som utövare. Det kommer även att finnas utrymme för bägge verksamheterna att utvecklas mot att vara mer jämställda inom respektive idrott om isytorna utökas."
Med tanke på hur olika idrotter har olika god tillgång till Regionens kassakistor – och med tanke Visbygymnasternas harm – så utmanar det både opinionen och löjet när den tunga satsningen på en ny ishall torgförs som ett jämställdhetsprojekt.