Beslutet om Gotlands nya skolorganisation har skjutits på framtiden, nästan två månader, för att lämna utrymme för information, debatt och förankring. Det tycker jag var ett väldigt klokt beslut. Ett pressat tidsschema riskerade att skruva upp tonläge och känslor onödigt högt. Jag tror också det vore bra om underlaget för beslutet blir offentligt så snart som möjligt. Det borde innehålla fakta, övervägningar och kunskap som ger ökad förståelse för under vilka omständigheter som politikerna har att fatta sitt beslut.
Delvis bidrar medborgarna till att skapa dessa omständigheter genom att välja en annan skola för sina barn, en friskola eller en annan kommunal skola, än skolan i det upptagningsområde de bor i.
Jag gissar att detta återigen kommer att föra med sig att många ifrågasätter det fria skolvalet.
Men för det första så är det fria skolvalet en realitet som Gotland inte kan välja bort. Det kräver i så fall ändrad lagstiftning på nationell nivå och att man drar mattan för landets alla friskolor. Det verkar osannolikt. Det är svårt att rulla tillbaka valfrihetsreformer.
För det andra innebär det att man pekar ut skolväljare som på något sätt illegitima. Hur kan det vara självklart att de skadar den svenska skolan genom att fatta beslut som de upplever är bra för dem själva? Vill vi verkligen tillbaka till en situation där föräldrarna inte har något inflytande över vilken skola barnen ska gå i?
Men vad man än må tänka om detta så är alltså det fria skolvalet något som Gotland inte kan välja bort. Och skolvalet får konsekvenser för Gotlands skolorganisation. När det gäller tjänstemannaförslaget till ny skolorganisation så låter det sig hävdas att nedläggningsbeslutet för några av skolorna i grunden aktualiserats av alla dem som valt bort skolorna. Regionens tjänstemän har på så sätt nästan styrts till slutsatsen att exempelvis skolan i Stenkyrka och högstadiet i Fårösund bör avvecklas. Det är resultatet av en lång rad beslut i en familjeangelägenhet och det finns huvudskyldig att peka ut.
Av grafiken i torsdagens GA framgick exempelvis att 14 barn av 31 i upptagningsområdet valde bort Sanda skola och bara ett barn från ett annat område valde Sanda, senast det begav sig. Flera andra av de hotade skolorna har också fått se hur en stor del av det potentiella underlaget övergivit dem.
Jag har ännu ingen bestämd uppfattning om exakt hur Gotlands framtida skolorganisation bör se ut. Jag vill veta mer först. Men jag hoppas att Region Gotland, efter många år av förhalande, efter en nu förlängd betänketid lyckas samla sig till ett väl avvägt beslut som är hållbart för lång tid framöver, så att vi vår en ny skolorganisation där skolorna kan vara säkra på sin existens för överskådlig tid. Annars riskerar vi att hamna i en situation där det i än högre grad blir föräldrarnas val som styr utvecklingen, men där de baserar sina val på att de inte vill sätta ungarna i skolor som de misstänker snart kommer att vara hotade igen. De skolor som fortsätter ha mörka moln hängande över sig, även efter en otillräcklig omorganisation, hamnar nog tyvärr i en väldigt otacksam situation.
Det skulle underlätta om beslutet om en framtida skolorganisation kunde fattas med bred politisk enighet. Oppositionens agerande hittills väcker dock inte stora förhoppningar att det ska bli så. Det gör uppgiften svår för den borgerliga koalition som leder regionen, men som inte ens har majoritet i fullmäktige. De borgerliga har absolut inte råd att försätta sig i en situation där de förlorar voteringar i frågan. Det vore också mycket illa för skolan och alla dem som är bereoende av den.