Detta avslöjas i Uppdrag gransknings första avsnitt (SVT 2/9) av flera om Socialdemokraterna och Peab i Sigtuna kommun. Allt pekar på att det har förekommit någon form av korruption genom utbyte av tjänster, även om ingen vill erkänna sig skyldig till att ha gjort något fel.
Händelseförloppet som nu avslöjats skedde under valrörelsen 2010. Till valstugorna och affischerna läggs flera byggprojekt i kommunen som gått till Peab utan konkurrens, en tomt som kommunen närmast skänkte bort för bygget av en kyrka – som gjordes av Peab – till den syrisk-ortodoxa församlingen, samt uppenbart vänskapliga relationer mellan nyckelpersoner i affärerna.
Det är oklart hur mycket som har hanterats på fel sätt, men tydligt är att de inblandade gått över gränsen. Den före detta S-politikern Anders Johansson, som numera heter Sandén och är kommundirektör i Åmål, kallar det i reportaget för ett ”bra samarbete” med Peab när han själv var kommunstyrelsens ordförande i Sigtuna. Men det är tydligt att Johansson själv, Socialdemokraterna och Peab hade något att vinna för egen del.
Det viktiga är inte bara vilka faktiska regelbrott som har skett, utan också hur det ser ut för kommuninvånarna. Politiker måste vara försiktiga i sitt agerande och i privata kontakter för att det inte ska finnas något tvivel om att allt går rätt till. Dessutom har just Peab varit inblandat i skandaler och misstankar tidigare – bland annat i bygget av Friends arena och den kringliggande arenastaden i Solna.
Medan tydliga övertramp, som det i Sigtuna, ofta kommer upp till ytan lär det dessvärre finnas många fler fall av korruption i kommunerna som aldrig avslöjas. Det handlar då inte alltid om att en politiker eller tjänsteman vill gynna sig själv, utan kan också vara med en genuin tanke om att gynna kommuninvånarna. Men även om medborgarna kan få nya bostäder eller arbetstillfällen är det allra minst olämpligt och oftast olagligt att, som i Sigtuna, sälja kommunens tomt till en församling för en struntsumma.
Den som genom sin ställning otillbörligt gynnar sig själv eller någon annan har kanske inte för avsikt att göra fel, men personen har ändå brustit i ansvaret för att följa de regler som finns. Att det sedan inte upptäcks kan ofta bero på att det blivit rutin på arbetsplatsen att balansera på gränsen till korruption – till exempel att alltid välja det lokala företaget före något annat i en upphandling. I ett sådant fall kan det ironiskt nog leda till större protester från invånarna om kommunen anlitar ”fel” bolag än om den bryter mot konkurrensreglerna vid upphandlingen.
Det finns dock ingen ursäkt för den kommunpolitiker eller tjänsteman som utnyttjar sin ställning. Fallet i Sigtuna ska med rätta uppmärksammas, men vi bör också fråga oss hur många mindre korruptionsskandaler som aldrig avslöjas.