Polen, Litauen och Lettland har fått uppleva ett inflöde av migranter från Belarus som inte liknar något man tidigare har upplevt. Över 4 000 har tagit sig in i Litauen, att jämföra med färre än 100 förra året.
Varken ländernas regeringar eller EU-kommissionen hyser några tvivel om vad migrantvågen beror på. Den belarusiska regimen under president Aleksandr Lukasjenko använder migranter som påtryckningsmedel gentemot EU, som under sommaren införde nya sanktioner mot regimen. Människor lockas till Belarus för att sedan söka sig – eller skjutsas – till EU:s yttre gräns.
Lukasjenko är ”den desperate ledaren för en illegitim regim” som ”försöker destabilisera EU och några av dess medlemsländer” genom att skicka människor till gränsen, har EU-kommissionären Ylva Johansson skrivit. ”Vårt stöd för de demokratiska krafterna i Belarus prövas genom strömmarna av illegala migranter från Mellanöstern och Västafrika”, skriver Litauens utrikesminister Gabrielus Landsbergis i ett brev till kommissionen.
Även om unionen har viss vana av att utsättas för denna typ av påtryckningar från Turkiet, är krisen på gränsen mot Belarus något nytt. Lukasjenko har inte utnyttjat existerande strömmar för att maximera sitt inflytande, utan skapat nya. I ett uttalande från premiärministrarna i Polen, Lettland, Estland och Litauen den 23 augusti beskrivs det som att regimen i Belarus har ”planerat och systematiskt organiserat” krisen.
Därmed rör det sig inte primärt om en humanitär kris utan om ett nytt slags hot. Premiärministrarna beskriver det som en hybridattack mot deras länder och därmed mot hela unionen. ”Att flyktingar och migranter används som ett vapen hotar EU:s regionala säkerhet”, skriver de. I det ligger en tydlig önskan om stöd. Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel, enligt Lissabonfördraget. Frågan är vilket stöd medlemsstater som utsätts för hybridattacker kan räkna med.
En annan brännande fråga är i vad som ska ske när rättigheter kolliderar med politiska nödvändigheter. Litauen fick i början av månaden kritik från Europarådet för sin hantering av migrationskrisen. Landet uppmanades att respektera sina åtaganden gällande mänskliga rättigheter, åtaganden som anses åsidosättas i lagändringar som nyligen har gjorts. Å andra sidan har Litauen av Lukasjenko pekats ut som ett land som ska ”matas med migranter och narkotika”, vilket får betraktas som en extraordinär och oförutsedd situation.
Samtidigt är det en situation som kan väntas återkomma. Lukasjenko själv påpekade nyligen att många kommer att passera Belarus på sin väg från Afghanistan till Europa.