Konflikten mellan privata markägare och staten har ökat under senare år. Med hänvisning till att Sverige måste uppfylla internationella åtaganden förbjuds brukande på allt större markarealer. För att leva upp till ett FN-mål ska Sverige bidra till att minst 17 procent av naturen i hela världen skyddas. Det finns även nationella mål om att skydda 20 procent av naturen i landet.
Vad betyder det då att skydda natur? Det varierar. Olika länder räknar in olika saker, som brukad mark. Fast i Sveriges fall handlar det snarare om att räkna så lite som möjligt.
Svenska myndigheter mäter arealen skyddad natur strängare än något annat EU-land, enligt en färsk rapport från Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Och det får enorma konsekvenser när de politiska miljömålen i mångt och mycket är kopplade till att nå en viss procent av skyddad natur i landet.
Enligt Naturvårdsverket och andra myndigheter är bara 14,5 procent av landets yta skyddad. Och när det här ställs mot andra länder ser det ut som att Sverige har halkat efter. Storbritannien rapporterar att 29 procent av arealen är skyddad. Motsvarande siffra för Tyskland är 37 procent.
Det är den här rankingen som anförs som argument för att Sverige snabbt måste förbjuda skogsbruk på allt större arealer. Brådskan verkar till och med vara så stor att ersättningsfrågan för drabbade markägare inte alltid hinner lösas. Det finns flera fall från senare år där markägare har tvingats stämma staten för att få ersättning för intrånget i äganderätten. Så sent som för någon vecka sedan avgjordes ett sådant fall i Mark- och miljööverdomstolen. Domen gav ägare till fjällnära skog, som belagts med avverkningsförbud, rätt till ersättning.
En närmare granskning visar dock att Storbritannien och Tyskland mäter på ett helt annat sätt. I Sverige räknas bara formellt skyddade områden – som naturreservat, nationalparker, Natura 2000-områden och biotopskyddsområden. Storbritannien betraktar däremot ofta mänskligt brukande som en del i förvaltningen. Hela byar och städer räknas in som skyddade, när de ingår i områden högt klassade för sin skönhet. Tyskland räknar på ett liknande sätt och ofta tillåts jord- och skogsbruk på de avsatta områdena. Skulle Tyskland i stället räkna som Sverige skulle siffran över skyddade områden bli långt mindre, kanske under 5 procent av landets yta.
Enligt LRF-rapporten kan hela 58 procent av Sveriges yta klassificeras som skyddad enligt FN-målen, om vi skulle räkna som andra länder. I en sådan beräkning inkluderas allt från skogsmark som inte kan brukas till strandskyddsområden.
Varför väljer då svenska myndigheter att räkna på ett sätt som gör att landet framstår som sämre än alla andra? Det är en högst brännande fråga för oppositionen i riksdagen. Särskilt eftersom dagens beräkningsmodell leder till att många privata markägare förlorar kontrollen över sin egendom.