Det ska sägas direkt: det handlar om undantag och ingen regel, men undantagen är så pass flagranta att de inte går att förbise.
Först var det handläggningen av beslutet om besparingar i gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden. Ledamöterna fick ta del av förslaget till beslut inför mötet först efter påtryckningar.
Sen var det Rolf Öströms famösa uppmaning till de rödgröna ledamöterna i socialnämnden att de kanske inte skulle sitta kvar i socialnämnden när de markerade att de inte deltog i majoritetens beslut.
Först skedde det från talarstolen i fullmäktige och man tänkte att han kunde vara ursäktad för stridens hetta. Men han höll fast vid sin tes och skrev ett brev till revisorerna i samma fråga samma kväll.
Det var slappt och oseriöst av de rödgröna att inte lägga något eget förslag, men de hänvisade till sin budget och det är fullt tillåtet att markera politiskt att man inte står bakom beslut.
Det tredje exemplet är från ett sammanträde med bolagsstyrelsen för Gotlandshem, regionens helägda bostadsbolag, dagen efter regionfullmäktiges senaste sammanträde. Där togs en fråga upp under punkten övriga frågor som var varken förberedd, beredd, eller aviserad ens vid sammanträdets början.
Flera ledamöter hade avvikit och ersättare trätt in på den sista punkten, allt i tron att inget väsentligt skulle tas upp.
Då tar ordförande Roger Wärn upp ett förslag om avkastning och soliditetskrav för verksamheten. Samma förslag som dagen innan röstats ner av ägarna i regionfullmäktige.
Att en bolagsstyrelse beslutar om dessa frågor är inget konstigt, det ingår i styrelsens arbete.
Det var ju också exakt det som de rödgröna i fullmäktige hade argumenterat för, att det var bolaget självt som skulle besluta om rimliga nivåer för ekonomin.
Däremot strider det mot alla förenings- och sammanträdesregler att dels ta upp en så viktig fråga utan att avisera om det i förväg, dels att fatta beslut under punkten övriga frågor.
Det gör man inte och reglerna finns exakt för att det som skedde inte ska få ske, att någon ska kunna överrumpla styrelsen och beslut som inte är beredda slinka igenom.
Det ska också sägas att det är otroligt märkligt att närvarande ledamöter inte protesterade förrän i efterhand, så dags då. De är precis lika ansvariga för beslutet som ordföranden.
Det finns en annan detalj i sammanhanget som för sig själv är ganska oväsentlig men som får större tyngd sett till det ovan beskrivna.
Moderaterna har i två beslut ansett det nödvändigt att föra till protokollet att de haft avvikande åsikt mot sina allianskollegor men att de vikit ner sig för att inte spräcka samarbetet.
Det är i beslutet om tillstånd till SMA i Klintehamn, och i en motion om att transporter i innerstan borde styras tidsmässigt, som i flera andra städer.
Jag tycker inte det är farligt att berätta att det finns olika åsikter inom ett politiskt samarbete. Men att markera ger också signaler som gör att man, i mitt tycke, borde göra detta främst i stora och för partiet viktiga frågor.
Jag kan till exempel tänka mig att beslutet att spara på folkhögskolorna inte togs med lätthet av de liberala partierna, C och L, som har en lång och stark tradition och dito engagemang för vikten av folkbildning för landsbygdens folk.
Bilden som ges till oss utomstående är inte smickrande.
Man får hoppas att det ser bättre ut på närmare håll.