"Ingen bryr sig om coronan längre". Så löd en rubrik till en krönika i våras. Om betyg i skolan kan skrivas: "Ingen bryr sig om att avskaffa betygen längre". På 1970-talet var betygsavskaffande en åsikt de flesta hade. Nu har knappt någon det.
Det hör säkert ihop med ett åter mer auktoritärt samhälle, eller längtan till det. Och med inriktning på att mäta allt möjligt. Och en betygsvänlig övre medelklass starka inflytande på skolan. Jag tycker det är dåligt att betyg i skolan inte ifrågasätts nästan alls nu.
Frågan om betyg hör ju ihop med om det är för dem det ska pluggas, eller om det är för att erhålla kunskaper för livet.
Att någon utvärdering av moment i ämnen kan behövas är naturligt i en stegvis utbildning. Vad elever kan, eller inte, kan erhållas med frågor och skrivningar. Just betygsdelen behövs inte för att erhålla kunskap. Senare i livet och yrkeslivet finns ju inga moment av betyg, men man måste lära sig många saker ändå.
I skolan har betygsanhängarna vunnit allt fler segrar i årtionden. Betyg har införts på allt lägre stadier och betygsstegen har blivit fler.
Betygssystemet har ändrats och justerats. De relativa betygen i fem siffrors skala, med höjdpunkt på 80-talet och några år innan och efter, byttes ut på 90-talet. Det nya systemet visade sig ha brister om än andra än de relativa betygens.
Nu har regeringens utredare, Jörgen Tholin, presenterat förslag till ändringar i främst gymnasiets betygssystem. Ämnen, inte kurser, är det som ska betygssättas. Det är det mest centrala av hans förslag, som skildras på Dagens Nyheters debattsida måndag 17/8.
Just förslaget att ändra så att ämnen, inte kurser, betygssätt verkar rimligt om det nu ska vara betyg. Dagens system har fått kritik, särskilt från elever, om att låga betyg i en kurs som är tidigt i gymnasiet drar ned totala betyget. Det blir elevens sämsta prestation som påverkar mycket vad slutbetyget blir.
Problematiken med betygsinflation vill utredaren också komma åt, eftersom det blivit mer framträdande på senare år. Inte minst med friskolornas inträde i skolsektorn, där de av PR- och reklamskäl vill uppvisa höga snitt på betyg, har betygsinflation ökat som problem.
Att ha två nivåer för icke godkänt blev kontroversiellt dagen för presentationen. Men det är väl, om det är system med betyg, bra att veta hur nära nivån godkänt en elev är, även om målet är att alla elever ska klara nivån godkänt.
Flera av förslagen från utredaren är bra eller rimliga i sig. Men det är ändringar inom ett system och tänkande med betyg. Att kunskap och lärande kan skymmas av betyg, oavsett hur de utformas, är en debatt som inte ens finns fastän problematiken finns.
Att slå in kunskap inför betygsavgörande prov, tömma ut kunskapen vid provtillfället, sedan glömma det hela och gå vidare till att slå in kunskap i nästa ämne eller kurs, är en känd effekt av system med betyg. Visst kan detta beteende finnas även om det vore skrivningar utan betyg. Men negativa sidorna av att plugga och skriva prov för betygs skull hade troligen minskats.
Betyg är så etablerad del av vardagen så de nästan inte kan ifrågasättas numera. Men det borde de. Betyg betyder ju egentligen ganska lite. Det är kunskaperna som är viktiga.