Jag har all respekt för tävlingen om Gotlands fulaste gräsmatta, som fått efterföljare i andra delar av världen. Hade jag bara en gräsmatta skulle jag säkert kunna konkurrera, med tanke på att mitt intresse för trädgårdsskötsel möjligen sträcker sig till att se andra ägna sig åt det. Men bevattningsförbud gör ju nästan alla till ofrivilliga medtävlare.
Tävlingen är ett gott initiativ för att bidra till att sänka vattenförbrukningen och för att i någon mån lätta upp åsynen av blekgul död istället för klorofyll. Men det är verkligen inget hälsotecken att tävlingen – eller de årligen återkommande bevattningsförbuden – behövs. I år införs alltså bevattningsförbudet redan 20 april. Ett förbud som även gäller många som inte har kommunalt vatten. Vattenspridaren kan fortsätta samla spindelnät i skjulet. Det som räddas kan får räddas med vattenkanna.
Bristen på vatten och ransoneringen av det skapar onödiga konflikter. Ett exempel är de mer eller mindre välgrundade misstankar som spirar gotlänningar och fritidshusägare emellan. Ser inte deras gräsmatta misstänkt grön ut? Hur gick det egentligen till när det kom vatten i poolen? Varför ska jag avstå från att ta vatten ur brunnen när grannarna slösar med samma grundvatten?
Bristen på vatten orsakar också stora kostnader när var och en får lösa sin vattentillgång på egen hand. Det är inte gratis när de lantbrukare som kan skapar egna reservoarer, så att de ska ha tillgång till vatten när de verkligen behöver det. Och när Regionen tipsar småhusägare om att de kan spara regnvatten från sina egna tak så är det också cptentiellt en kännbar investering, beroende på hur mycket du anser dig behöva. Regionen skriver:
"Det är mycket vatten som kan samlas in. Har du tillgång till ett 100 kvadratmeter stort tak kan du under ett år på Gotland samla in cirka 50 000 liter vatten."
Ingen regntunna under stupröret rymmer ens en bråkdel av detta. En regntunna jag hittade till salu rymde 200 liter till en kostnad av 829 kronor. Till 50 000 liter krävs 250 tunnor...
Det finns så klart bättre lösningar. Man kan till exempel investera i underjordiska tankar som rymmer flera tusen liter regnvatten som man sedan kan använda i trädgården. Men kostnaderna blir ju därefter.
Jag önskar att Regionen visat sig mer skickad att leverera gemensamma lösningar på vattentillgången. Det borde vara en effektivare ordning än att monopolets kunder ska tvingas hitta egna lösningar.