Det fanns en tid när partipolitiken hade en enkel och lättbegriplig struktur. Partierna var tydligt uppdelade i två lag, även om det ofta fanns tendenser till revolt mot denna ordning. Två block. Det som fick flest mandat i riksdagen kunde bilda regering. Säga vad man vill, men väljarna visste åtminstone vad de röstade på.
Efter några röriga mandatperioder så är läget ett helt annat. Regeringspartierna och Sverigedemokraterna har visserligen ett samarbete, genom Tidöavtalet, ett samarbete som bygger på samsyn i viktiga politiska frågor. Även om tiderna är svåra så har vi inte sett mycket tecken till den politiska tumult som rådde under de två mandatperioder som Socialdemokraterna försökte leda en koalition av djupt oeniga partier. Men oppositionen utgör inget block. Det är fyra klossar av variernade storlek som inte passar ihop.
SVT:s rubrik om den senaste opinionsmätningen från SVT/Verians i veckan var "Oppositionens övertag har minskat".
Jag förstår ju vad man menar. Sedan augusti har skillnaden krympt mellan å ena sidan den samlade oppositionen och å den andra sidan regeringspartierna och Sverigedemokraterna. Och krympt rejält, från 11 procentenheter till 4,8.
Men å andra sidan förstår jag inte alls. Oppositionen är ju inte alls samlad. Om något så har splittringen från den förra mandatperioden blivit ännu tydligare. Varför ska en sådan spretig samling partier som svårligen kan utgöra ett regeringsunderlag – en mindre en gemensam regering – överhuvudtaget räknas samman som om de utgjorde en enhet?
Socialdemokraterna har på flera sätt, bland annat i sina eftervalsanalyser, markerat avstånd mot de andra partierna som befinner sig i opposition. Partiet har dessutom förändrat sin politik – bland annat energipolitiken och migrationspolitiken – på ett sätt som försvårar allt eventuellt regeringssamarbete med Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet.
Varje eftervalsanalys och varje positionsskifte hos Socialdemokraterna har renderat bitter kritik från de andra oppositionspartierna.
Socialdemokraterna må ha vuxit i opinionsmätningarna – 35,9 procent SVT/Verian – men partiets utsikter att bilda en beslutsför regering som kan få sin politik genom riksdagen är ändå usla.
Centerpartiet bidrog till att bryta upp blockpolitiken och försökte ställa sig i ledningen för "den breda mitten". Hur trivs man nu med läget, när man bildar opposition med S, MP och V medan forna samarbetspartners regerar?