Cementa som bryter kalksten i Slite på norra Gotland producerar 2,3 miljoner ton cement varje år och står i dag för 75 procent av Sveriges cementförsörjning. Med långt gångna planer på en grön omställning i vad som redan är Europas kanske mest miljövänliga cementproduktion var förhoppningen att få bryta länge till. Men utan förnyat tillstånd för kalkbrytning är det snart stopp, sedan mark- och miljööverdomstolen i elfte timmen avvisat Cementas ansökan.
Beslutet kommer att få stora effekter för befintliga bygg- och infrastrukturprojekt runt om i landet, såsom Förbifart Stockholm, Slussen och Västlänken, liksom för skolor, bostäder och andra byggnader. Renoveringar och underhåll kommer att få stryka på foten då betongbrist kommer att få priserna att skjuta i höjden. Även gröna prestigeprojekt som vindkraft och höghastighetsbanor kommer att drabbas.
Byggföretagen varnar i en konsekvensanalys för att tre av fyra nya bostäder inte kommer att kunna byggstartas och att upp till 400 000 jobb hotas. Investeringsbortfallet beräknas till 20 miljarder kronor – per månad. Byggbranschens andel av BNP uppgår till cirka 11 procent och cementkrisen riskerar att leda till uteblivna skatteintäkter på 40 miljarder kronor som annars hade gått till vård, skola och omsorg. Byggstoppet riskerar vidare att tränga undan hela BNP-tillväxten för 2022.
Det statliga gruvbolaget LKAB är Cementas största kund och använder cement i sin järnmalmsbrytning. "Vi sprutar betong i gruvgångar och schakt för att säkra upp väggarna. Det är det som är "state of the art" när det gäller säkerhet för underjordsgruvor", berättar de för Aftonbladet 28/7. LKAB står för 80 procent av EU:s järnmalmsproduktion, men utan betong stannar verksamheten nästan helt. Någon plan B för att få tillgång till cement existerar inte. Den cement som tillverkas i EU köps upp av den lokala marknaden då det byggs mycket i Europa, och därför återstår endast att importera från länder som Algeriet, Turkiet och ännu längre bort. Men det blir både dyrare och smutsigare, och logistiken går inte att lösa på kort tid även om pengar skulle finnas. LKAB har 5 000 anställda och bidrar med sysselsättning till 20 000 personer i Nordkalotten.
Utan järnmalm från LKAB kan SSAB i Luleå i sin tur inte tillverka stål, vilket i dagsläget är 7 700 ton stål om dagen. Det säljs vidare till bland annat svensk stål- och verkstadsindustri som Sandvik, SKF, ABB, Boliden, Volvo Group och Volvo Car – förutom det som går på export. Cementas kris på Gotland ger således ringar på vattnet, inte bara i Sverige utan i stora delar av EU.
Svemin, branschorganisationen för gruvor, varnar för otroligt stora konsekvenser. Även åkeribranschen har meddelat att de är på väg att sjösätta varselåtgärder. Många riskerar att förlora sina arbeten i norra Sverige, i de industrier som ser sin produktion haltas och hos alla berörda underleverantörer.
Massarbetslöshet ger i sin tur minskat skatteintag för staten och leder till mindre välfärd. När svenskt BNP påverkas så står hela landets välstånd står på spel. Ett tvärstopp för den ekonomiska återhämtningen är knappast vad som behövs efter coronakrisen.
Överdrivet domedagsscenario och lobbying från kapitalister, kan kanske någon tänka. Men detta är högst verkligt. En ekonomisk härdsmälta av historiska mått står för dörren.
Regeringen slår ut med armarna och hänvisar till att domstolarna är självständiga. Men då berättar man inte om sin egen roll och hur man med aktiva regeringsbeslut lagt krokben för Cementa genom att utöka de befintliga Natura 2000-områdena på Gotland. Cementa varnade redan 2017 för att regeringens förslag avsevärt skulle försvåra möjligheterna till förnyat brytningstillstånd efter 2021. Men i stället för att lyssna gav man förslaget en sällan skådad gräddfil genom byråkratin så att det kunde snabbehandlas, eftersom man visste att rättsprocessen för Cementa pågick. På så sätt omdanade regeringen förutsättningarna till Cementas nackdel.
Parterna som överklagade till mark- och miljööverdomstolen skötte sedan resten, det vill säga Länsstyrelsen på Gotland, som är regeringens representant på Gotland, och Naturvårdsverket, som styrs av regeringen genom regleringsbrev och utnämnande av generaldirektör.
Regeringen försöker skylla ömsom på domstolsväsendet, ömsom på lagstiftningen och hoppas att den egna skulden i händelseutvecklingen ska gå obemärkt förbi. Men det är alltså aktiva handlingar från regeringen som ligger bakom Cementas förlorade tillstånd, och som gett upphov till krisen som nu står för dörren.
I förra veckan överklagade Cementa till Högsta domstolen. Om inte Cementa kan fortsätta bryta kalk startas en dominoeffekt med svåröverskådliga konsekvenser för landets ekonomi i stort. Att MP har ett ensidigt fokus på miljöfrågor och inte förmår göra avvägningar för samhällskritiska verksamheter är inget nytt, men S borde veta bättre.
Socialdemokraternas starka kort har länge varit deras regeringsduglighet, men eftergifterna för MP och viljan att klamra sig fast vid makten till vilket pris som helst orsakar nu svallvågor genom svensk ekonomi och hotar landets välstånd, vilket kommer att slå även mot Gotland.
Stora industrier behöver framförhållning och kan inte ställa om sin verksamhet på en femöring. Då tiden är knapp krävs nu ingripande från politiken.
Statsminister Stefan Löfven (S) tycker om att tala om ansvar. Nu är det upp till bevis. S behöver visa att de inser allvaret och kan leda landet ur situationen.
Avbryt semestern, kör över miljöpartisterna, ändra regelverk, överväg tillfälligt tillstånd och snabbutred. Gör det som krävs. Som tidigare ordförande i IF Metall borde Löfven förstå vad som står på spel. Var är betongsossarna när man behöver dem?