Blomberg: Freda världsarven från politik och religion

Världsarv ska bevaras för eftervärlden. Därför är det fel att Erdogan omvandlat den historiska katedralen Hagia Sofia till moské.

President Erdogan har gjort om den historiska katedralen Hagia Sofia i Istanbul till moské.

President Erdogan har gjort om den historiska katedralen Hagia Sofia i Istanbul till moské.

Foto: Yasin Akgul/TT

Ledare2020-07-24 20:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

På fredagen hölls den första fredagsbönen i Hagia Sofia i Istanbul sedan Turkiets president Erdogan för ett par veckor sedan beslutade att åter göra katedralen till moské. Det är på flera sätt dåliga nyheter.

Hagia Sofia byggdes på 500-talet och var i många sekler kristenhetens främsta kyrka. Men efter den turkiska erövringen av dåvarande Konstantinopel omvandlades katedralen 1453 till moské. 1935 gjorde Kemal Atatürk, det moderna Turkiets grundare, om Hagia Sofia till museum vilket ansågs som en viktig reform i den sekulära staten.

Kristna världen över har reagerat starkt på Erdogans tilltag. Under Erdogan har Turkiet rört sig långt från den EU-gemenskap han tidigare visat intresse av att få ingå i. Men från att Erdogan under en tid sågs som hoppet för demokratisk utveckling inte bara i Turkiet utan också i Mellanöstern, har Turkiet gått mot att bli alltmer auktoritärt och intolerant. Islamistisk ideologi har fått större inflytande över stat och samhälle, inte minst inom utbildningssystemet. Kriterierna för ett medlemskap i EU är numera fjärran från att uppfyllas. 

Tidigare har Erdogan menat på att Hagia Sofia inte ska göras om till moské eftersom moskéer i kristna länder då i sin tur skulle leva farligt. Att moskéomvandlingen nu ändå genomförs är svårt att tolka som annat än en markering mot Väst, knappast syftad att förbättra relationerna.  

Men Hagia Sofia är inte bara känt som helgedom, utan även som världsarv. Det är en plats som på ett unikt sätt vittnar om jordens och människans historia och som inte kan sägas tillhöra en särskild tid, religion eller kultur, utan mänskligheten själv. 

Ett världsarv är en angelägenhet för hela mänskligheten att vårda och bevara. Att förvanska en sådan plats är att göra hela världen fattigare. Inte bara för levande i dag, utan även för kommande generationer. 

Även Visby är klassat som ett världsarv. Staden innanför murarna och angränsande grönområden uppfördes 1995 på Unescos världsarvslista med motiveringen: "Visby är ett synnerligen framstående exempel på en nordeuropeisk muromgärdad medeltida hansestad, med utomordentligt väl bevarad stadsmiljö och synnerligen värdefull äldre bebyggelse som åskådligt illustrerar denna typ av mänsklig boplats, både genom dess form och funktion."

Med sin ringmur från 1200-1300-talen, stadsplanen med det bibehållna gatunätet, medeltida packhus, kyrkoruiner och de välbevarade trähusen, bebyggelse som sträcker sig från medeltiden och framåt, speglar Visby en viktig del av den mänskliga historia som förflutit. 

Att jämna Visby och ringmuren med marken och använda stenarna till att exempelvis bygga nya miljonprogram eller en enorm staty av Greta Thunberg som vänder sig i takt med solen, skulle vara att beröva mänskligheten ett stort och omistligt värde.

Den centrala roll som Visby spelat som hansestad och de köpmanshus och takåsar som växt fram står i sin egen rätt och ska värnas från politiska och religiösa strömningar. De säger något om vår historia och tillhör inte bara oss utan också kommande generationer. Därför är det som nu sker med Hagia Sofia i Turkiet rakt igenom fel.

USA, EU, Ryssland och FN har reagerat, men Erdogan fortsätter oförtrutet. Det är oklart om han är en islamistisk ideolog som målmedvetet driver Turkiet allt längre bort från Europa och västliga värderingar, eller en kalkylerande politiker som underblåser antisemitiska och antivästliga tankegångar för att nyttja dessa i politiska syften. Oavsett blir konskvensen att det turkiska samhället vänds allt längre bort från Europa. 

Europeiska ledare tycks i sin tur stå närmast handfallna till hur ett alltmer auktoritärt och islamistiskt Turkiet med drömmar om ett nytt ottomanskt rike ska hanteras. Turkiet har ett strategiskt läge som Erdogan vet att nyttja. 2015 släppte han plötsligt kontrollen över Turkiets västra gräns vilket ledde till de stora flyktingströmmarna till Europa under flyktingkrisen. Hittills har Europa istället för att justera asylpolitiken betalat stora pengar till Turkiet för att hålla gränsen stängd. 

Så länge som en ny gemensam asylpolitik för EU framstår som en hägring förblir EU i händerna på Erdogan för stoppa migrantströmmar. Då är EU också tandlöst när det gäller att kritisera Erdogans negligering av demokrati och mänskliga rättigheter, eller för den delen att världsarvet Hagia Sofia blir moské. Att EU får ordning på flyktingpolitiken brådskar därför av flera skäl.