I dag röstar riksdagen om huruvida Stefan Löfven (S) kan återinträda som svensk statsminister. Och det mesta tyder på att han skrapat ihop de 175 röster som han behöver för att inte få en majoritet av riksdagen emot sig, om nu ingen skulle råka trycka fel eller plötsligt gå vilse på vägen till plenisalen. Annie Lööf (C) talar om att "släppa fram" och "tolerera" Löfven, men påstår att hon inte kommer att släppa fram en regering som förhandlar med Vänsterpartiet. Nooshi Dadgostar (V) å andra sidan nöjer sig inte med mindre än att Vänsterpartiet får vara med och tycka. Ett sätt för Löfven att låta båda komma undan utan att tappa ansiktet är att helt enkelt rakt av kopiera punkter från Centerpartiet och Vänsterpartiet som han vet att de värdesätter extra mycket, och så behöver det inte officiellt "heta" att någon har förhandlat med någon som de inte vill förhandla med. Problemet löst.
Riksdagsvilden Amineh Kakabaveh, tidigare ledamot för Vänsterpartiet, har även hon låtit sig blidkas och släpper fram Löfven: "Vi är i en kaossituation och många vill gå på semester" (SVT 6/7). Sannolikt kommer Miljöpartiet att komma till samma beslut efter initialt gnäll, för en borgerlig regering är inte längre ett alternativ för en miljörörelse som målat in sig i ett symbol- och identitetspolitiskt hörn tillsammans med vänstern.
Moderaterna fick en chans att visa att de verkligen vill regera och att de inte är för fina i kanten för att försöka, men Ulf Kristerssons (M) uttalande om att han inte anser att en ny regering kan tillträda utan att ha säkrat stöd för sin budget är talande. "Jag tycker att alla seriösa regeringsbildningar måste bygga på att man också har innehåll i politiken, att man vill genomföra saker. Det kan inte vara så att man vill bilda en regering för att upprätthålla platserna, men sedan inte kunna få igenom någon politik", sa Kristersson till Dagens Industri 29/6.
Några sådana betänkligheter har inte Socialdemokraterna. Visserligen har Stefan Löfven (S) i dagsläget inte någon större aning om hur han ska få igenom sin budget i höst när Centern vägrar förhandla med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet kräver att få inflytande, men det är inget som bekommer honom. Just nu i alla fall.
Istället hoppas Löfven att knuten på något sätt ska lösa sig på vägen. Och det kommer den sannolikt att göra genom att man med semantiska piruetter kallar saker för något annat än vid dess rätta namn, vilket Annie Lööf är expert på. Om budgeten ändå skulle falla lovar Löfven att avgå, men då är vi redan framme i december. Säg den som tror att det kommer att hållas ett extraval i februari eller mars när det då inte ens återstår ett halvår till det ordinarie valet i september 2022?
Och vips så har Stefan Löfven säkrat sitt maktinnehav ännu en gång. Borgerligheten har inte så lite att lära av Socialdemokraterna om de någon gång vill styra landet.