För Cementas fabrik i Slite innebär avslaget att få fortsätta sin verksamhet från mark- och miljööverdomstolen en total överraskning och ett hårt bakslag. Men domen slår inte bara stenhårt mot en av Gotlands största arbetsgivare, utan även mot dess cirka 430 arbetstagare, mot Gotland, mot svensk byggindustri och i förlängningen mot hela landet. Ja, faktiskt även mot miljön sett ur ett globalt perspektiv.
Först fick Cementa ett ja i lägre instans i januari 2020 till att få fortsätta bryta 3,8 miljoner ton kalk- och märgelsten till och med 2041. Men domen överklagades i oktober 2020, för att sedan nio månader senare – precis innan sommarsemestrarna och endast kort tid innan Cementas nuvarande tillstånd löper ut den sista oktober – förvandlas till ett nej.
Tvärtemot mark- och miljödomstolen anser nu mark- och miljööverdomstolen att Cementas ansökan har så väsentliga brister att de miljömässiga konsekvenserna för Gotland inte går att bedöma, och att ansökan därmed är så otillräcklig att den inte ens går att behandla. Det är med andra ord ett totalt underkännande av underinstansens kompetens att förstå de mest grundläggande lagkraven för vad en tillståndsansökan ska innehålla. Skandal är bara förnamnet.
Kalksten har brutits i Slite i över 100 år, och i Cementas fabrik i Slite tillverkas i dag lejonparten av all cement som används i Sverige. Cement utgör den viktigaste beståndsdelen i betong, som är ett byggmaterial som är helt nödvändigt i samhällsbyggandet. Därtill är Cementas fabrik ett av fyra svenska projekt som får EU-bidrag för klimatomställning, och verksamheten utgör ett huvudargument för att Gotland ska få en tredje elkabel.
Det aktuella beslutet från mark- och miljööverdomstolen innebär nu en akut kris för svensk cementförsörjning då cementtillverkningen i landet riskerar att nu helt upphöra den 1 november. Därmed riskerar den svenska bygg- och infrastruktursektorn att totalförlamas, vilket i sin tur skulle innebära att pågående infrastrukturbyggen, som exempelvis Slussen i Stockholm, skulle kunna försenas med upp till ett år, menar Catharina Elmsäter-Svärd, vd för branschorganisationen Byggföretagen (SvD 9/7). Domen innebär också att Cementas omställning till fossilfri cement hejdas.
Samtidigt jublar miljöorganisationer som Urbergsgruppen som påpekar att grundvattnet inte kan tillåtas försämras. "Vi lever i uppvaknandets tid", säger Lisa Wanneby, ordförande i Urbergsgruppen, till Hela Gotland (8/7). Argumentet att ett stopp för Cementa på Gotland skulle leda till att Sveriges tvingas importera cement producerad under mindre stränga miljökrav avfärdar hon. "Frågan är om Gotland ska ta det ansvaret", och ställer frågan hur negativa miljöeffekter i andra delar av världen ska kunna stoppas om inte ens våra svenska lagar räcker till för att värna miljön här.
Och tyvärr är fallet Cementa inte det enda exemplet på när närsynthet, grunda analyser och brist på helhetsperspektiv leder till sämre miljöeffekter snarare än bättre. För att kunna värna miljön och klimatet måste man först och främst landa i insikten att miljö är en global fråga. Att exempelvis kväva bilismen eller stoppa flygtrafiken, eller för den delen den moderna cementtillverkningen, i Sverige motsvarar endast en droppe i havet av de utsläpp som sker i Kina, Asien och Sydamerika. Tanken att Sverige ska vara en miljömässig förebild genom att vi i princip sluta producera och konsumera är feltänkt då det dels blir oerhört kostsamt både för landet och på individnivå, men också för att svenska klimatsmarta produktionssätt inte kommer att komma andra till del.
Att gotlänningar blir arbetslösa, att Gotland går miste om en tredje elkabel och att Sverige istället tvingas importera smutsig cement från utlandet kommer knappast att ställa om gruvdriften där. Men att däremot låta svenska miljömedvetna och ansvarstagande företag få den planeringshorisont som behövs för att kunna ställa om till fossilfri produktion skulle förse Sverige med arbetstillfällen, renare cement och samtidigt kunna verka som en förebild för resten av världen.
Cementa ska nu överklaga till Högsta Domstolen och kommer samtidigt att begära att regeringen griper in i prövningen. Att tillståndsprocesserna är så nyckfulla och domstolsbesluten så oförutsägbara från en instans till en annan att den nationella cementförsörjningen rubbas anstår inte ett modernt land som Sverige, utan drar snarare tankarna till en bananrepublik.
Förutsättningarna att driva företag och att långsiktigt kunna planera sin affärsverksamhet i Sverige på 2020-talet lämnar kort sagt en hel del övrigt att önska. Att det ens finns företag som vill verka och kämpa vidare under sådana premisser är något vi får vara tacksamma för.