Men var går gränsen för när du tar dig rätten att fysiskt hindra och skada den med andra synsätt och övertygelser? Eller förstöra dennes ägodelar och därmed möjlighet till försörjning?
Frågan är aktuell i så många olika sammanhang.
Islamistisk terror och vit makt-terror gör regelbundet vidriga nedslag i vår demokratiska värld. Forskarna varnar för att framtidens terrorister är desperata miljöaktivister som saknar handling från världens ledare.
Djurrättsaktivister trakasserar och terroriserar svenska bönder på ett helt oacceptabelt sätt där man tror att man räddar djur som man "släpper ut" från ladugårdarna. Man jobbar för att skrämma lantbrukarna så att de lägger ner sin, fullt legala, verksamhet.
Att djurrättsaktivisterna gör intrång och därmed bryter mot alla djurskyddsregler som finns för att just skydda djuren, grundas i en övertygelse att all djurhållning, inte bara vanvården, är misshandel och att föda upp djur för att äta är lika med mord. De är också ofta övertygade om att djurskyddsmyndigheterna är köpta av "industrin".
Med denna enorma konfliktyta går det inte att hitta samförstånd.
Aktivisterna skapar både sympatier och antipatier för sina aktioner. En kvalificerad gissning är att majoriteten av svenska folket får minskat förtroende för hela djurrättsrörelsen genom dessa trakasserier.
Regeringen är insatt i frågan och jobbar för ett bättre skydd mot, och högre straff för, djurrättsaktivister. Bra.
Alla trogna läsare vet vad denna ledarsida anser om vanvård och misshandel av djur. Därför är det goda nyheter att djurplågare också ska få skärpta straff. Regeringens utredare Lars Wallinder har sett över lagstiftningen för djurskydd och djurplågeri. I dag är maxstraffet två års fängelse, men Wallinder föreslår att ett grovt djurplågeribrott införs i brottsbalken. Det innebär att straffet för dessa särskilt allvarliga brott alltid skulle bli fängelse – som lägst sex månader och högst fyra år.
Detta är naturligtvis vägen man väljer i ett civiliserat och demokratiskt samhälle.
Civil olydnad har genom historien använts för att föra utvecklingen framåt. Genom att överträda gränser som diskriminerar eller på annat sätt är odemokratiska, kan vanliga människor tillsammans påverka makten.
Men det finns ändå en skarp gräns mellan civil olydnad och att begå skadegörelse och hot mot enskilda personer som inte gör något fel.
Om vissa anser sig ha rätt att med våld "straffa" dem som inte tycker som dem, då har ju alla denna rätt. Resultatet är fullständigt kaos och en raserad rättsstat.
Sen ska man minnas att många aktivister drivs av uppmärksamheten och adrenalinet snarare än att kämpa för en god sak. Ingenting ändras om ingen vet om vad man har gjort. Här finns ytterligare en risk och det är att man tar till mer och mer drastiska metoder för att få just uppmärksamheten.
Att förändra tar tid och var och en kan inte själv bestämma att lagar och villkor ska ändras just enligt mitt tycke och smak. Demokratin är trög och tungrodd men som så många konstaterat genom tiderna, än har ingen hittat ett bättre alternativ.