Alla partier behöver kompromissa för att få igenom politik. Vad och hur mycket man är beredd att kompromissa om är upp till varje parti och dess medlemmar. Ingen annan.
Vänsterpartiet har beslutat att inte längre vara ett passivt stödparti åt Socialdemokraterna och presenterade i går konkreta krav för att man ska stödja en socialdemokratisk budget i höst.
Centerpartiet står fast vid att inte förhandla med vare sig Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna. Inte av taktiska skäl utan för att dessa partier jobbar för att motverka det som Centerpartiet står för, ett liberalt samhälle.
Det parti som mest verkar ha prioriterat bort sin egen politik är Socialdemokraterna. Allt handlar om vad Centerpartiet och Liberalerna fick igenom i Januariavtalet (saligt i åminnelse) eller vad Vänsterpartiet kräver för att ge fortsatt stöd. Både från höger och vänster kommer påståenden att det är hos Annie Lööf avgörandet ligger. Stefan Löfven har blivit en figur mer i kulisserna än i främsta ledet.
Man kan gissa att många pannor ligger i djupa veck för att Socialdemokraterna inför hösten ska återkomma som ett parti med egna ambitioner. Alltså mer än att sitta kvar vid makten.
Just nu sitter Stefan Löfven i en rävsax där Centerpartiets stöd kräver bruten relation till Vänsterpartiet och Vänsterpartiets stöd kräver att Centerpartiets politiska förslag inte ska genomföras. (Det är dock bara Centerpartiet som kritiseras för detta).
Från högerkanten gör man allt för att manifestera den nya blockbildning som man så hårt låst sig fast vid. Övriga partier utgör dock inget gemensamt block, hur ofta det än påstås. Möjligheten till mittenpolitik hånas som en utopi och om man inte är höger så måste man tydligen välja vänster.
Nyanser och eftertanke är en brist rent generellt i dagens samhällsdebatt. Det är det tvärsäkra och provocerande som får utrymme. Förloraren är demokratin. För verkligheten är allt annat än svart eller vit.
Polariseringen är det som gör att ytterkantspartierna ökar i opinionen. Där finns de tvärsäkra svaren och tydliga ställningstagandena för eller emot. Mest emot ska sägas. Alla som är mindre tvärsäkra och saknar enkla lösningar uppfattas också som mindre handlingskraftiga.
* * *
På tal om klimat och utsläpp. Det är för mig obegripligt hur man satsar miljarder på ny infrastruktur för att folk i städerna ska komma lättare fram med sina bilar, trots att alternativen redan finns där. Samtidigt krävs att varje investering i landsbygd ska vara "samhällsekonomiskt lönsam" trots att bilen ofta är det enda alternativet där.
Vill man nå störst effekt för minskade utsläpp snabbt är det inte Cementa man ska stänga – där alternativen än så länge är på utvecklingsstadiet – utan där alternativen redan finns, inom den största utsläppskällan av alla: inrikes transporter.
Dessutom blir det väldigt svårt att bygga förbifarter och tvärförbindelser för storstadsborna om man inte har cement.