I dag framkom det att styrelseordförande Roger Wärn (M) gjort en egen uppgörelse med avgående vd Elisabeth Kalkhäll. En uppgörelse som var bättre än det som ingick i hennes vd-avtal, som motprestation sa hon upp sig själv vilket gjorde att uppsägningstiden blev sex månader i stället för tolv som det skulle varit om hon blev uppsagd.
När detta avtal blev känt och fick helt rimlig kritik då det gjorts utan förankring, försökte Roger Wärn backa från avtalet vilket ledde till att Elisabeth Kalkhäll drog tillbaka sin uppsägning. Istället blev hon uppsagd och fick dubbelt så lång uppsägningstid, tolv månadslöner istället för sex.
Så här klantigt får man bara inte agera som styrelseordförande. Det är förståeligt och väldigt bra att Elisabeth Kalkhäll tar strid. Att först inte få ett ord till stöd av "sin" ordförande, sedan göra en överenskommelse som inte ens håller en vecka, det är helt enkelt inte acceptabelt.
Vem vill jobba som chef med dessa förutsättningar? Det verkar föga troligt att Elisabeth Kalkhäll agerat på tvärs med styrelsens direktiv, ett sådant arbetssätt skulle ha fått konsekvenser långt tidigare.
I mina ögon är det omöjligt för Roger Wärn att sitta kvar som styrelseordförande efter detta debacle.
Att före detta regionchef Bo Dahllöf träder in som tillförordnad vd är däremot en god nyhet. Det finns nog en hel del kultur som sitter i väggarna och behöver vädras ut.