Moderaterna och Kristdemokraterna tycker att hyresreformen i Januariavtalet är bra men tänker ändå stoppa den genom att kroka arm med Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.
Det är inget annat än lekstuga och ovärdigt Sveriges riksdag.
De som nu tänker gå samman för att rösta bort Stefan Löfven har inget alternativ att presentera. Ingenting har förändrats parlamentariskt sedan valet 2018. De har ingenting gemensamt. Vill bara "visa att de står för sitt ord", var och en på sitt sätt.
Januariavtalet var känt när Vänsterpartiet släppte fram Stefan Löfvens regering. Det som gällde då är samma som gäller nu, en modell för fri hyressättning i nyproduktion ska utredas för att landa i ett förslag. Något förslag finns ännu inte. Det Vänsterpartiet kräver är att regeringen ska bryta Januariavtalet som är själva grunden till att regeringen fick tillträda.
Vänsterpartiet hävdar att innebörden i Januariavtalet gällande hyressättningen är att den svenska modellen rivs upp. Istället kräver Vänsterpartiet att regeringen ska förhandla med Hyresgästföreningen. Inte samtala utan förhandla.
I vilken del av den svenska modellen ingår att det är regeringen som förhandlar om avtal med en enskild part? (Hyresgästföreningen företräder 500 000 av landets 3 000 000 hyresgäster).
Vänsterpartiet fortsätter att påstå att det finns en dold agenda där målet är att så fort det bara går införa marknadshyror i hela beståndet. Om något sådant skulle ingå i det kommande förslaget skulle det aldrig gå igenom riksdagen.
Misstroendevotumet är ett starkt vapen. Att man inte gillar en regerings politik eller politiska samarbeten är inte grund för misstroende.
Vänsterpartiets agerande påminner om Sverigedemokraternas när de instiftade det famösa politiska målet att "give them hell" och lovade att fälla alla regeringar som inte gick dem till mötes i invandringsfrågan.
Vänsterpartiet gör nu samma sak med hyressättningsfrågan. Utpressning kan man kalla det och båda dessa exempel är väldigt talande för varför ytterkantspartierna ska hållas utanför inflytande för att leda landet.
Stefan Löfven har inte förtroende hos en majoritet av riksdagens partier men det finns heller inget parlamentariskt stöd för någon annan regering. Alla partier som vill bilda regering på nuvarande valresultat måste kompromissa med andra partier och gå med på politik som man inte står bakom. Ska de som inte är med i samarbetet begära misstroendevotum så fort det läggs förslag som de inte gillar?
En djup spricka har nu bildats mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Båda sidor är besvikna på varandra och kanske är även denna del av de forna blockkonstellationerna nu ett minne blott.
Vad alla partier behöver påminna sig om är att det är väljarna som bestämmer och fördelar makten. Om några partier använder riksdagen till att leka Robinson där man röstar ut varandra istället för att söka samarbeten så får man hoppas att det straffar sig i nästa val.
Tyvärr är jag inte optimist gällande denna förhoppning.